Better Bodies Challenge 2016 – Hur gick det egentligen…
Nu har det passerat ett antal timmar sedan jag gjorde min efterlängtade debut i Men´s Physique i Better Bodies Challenge 2016. SKKF och Better Bodies fick verkligen till något bra i detta med tanke på den trygghet och glädje som jag upplevde i arrangemanget, en upplevelse och ett minne för livet. Och jag tror även att jag talar för övriga deltagare i min klass när jag skriver att det var en minst sagt vänskaplig ton backstage och en unik dag på många sätt.
Jag vet inte om jag någonsin upplevde att jag var sådär ordentligt nervös varken innan eller när jag klev upp på scenen. Däremot var det en känsla av förhoppning och på något sätt förväntan att få prestera och visa det jag slitit för väldigt länge. Jag kände mig trygg helt enkelt och det har jag mycket att tacka min Theresia för som också agerade coach på plats. Sedan har jag haft en annan person som på avstånd stöttat, en person som absolut har varit en avgörande länk i det jag kallar framgång och utveckling…
“Coach J.J”
Coach J.J, eller Jerker Johansson är en person som jag väldigt tätt inpå, bara med ett par veckor kvar till tävlingen kontaktade för att tillfråga honom att vägleda mig inför Better Bodies Challenge. Det var ett positivt svar jag fick tillbaka, och ganska snabbt var vi igång med en bra och utvecklande dialog. Hur mycket kunskap man än kan tänkas besitta så är det omöjligt att denna kunskap ersätter erfarenhet. Detta kom Jerker in med då han har omkring 20 års erfarenhet av fitnessbranschen, något som visade sig vara otroligt värdefullt för mig. Det som gör att det varit ett sant nöje att väva in honom i min resa är mycket för den ödmjuka approach som han visat sig ha. Vi har jobbat lite på events vid tidigare tillfällen, så jag hade redan ett hum om hans person. Och det blir desto bättre när känsla man har slår rätt.
Jerkers styrka skulle jag säga ligger i hans sätt att möta mig, lyssna på hur jag upplever att just min kropp agerar och utifrån detta komma in med den värdefulla erfarenheten jag pratar om ovan. Detta var helt avgörande för hur det faktiskt gick. Så tack Jerker för ditt sätt att vägleda mig i detta. Jag hoppas givetvis på ett fortsatt samarbete och fortsatta framgångar.
Final…
Ja, vad hände egentligen? Hur mycket jag än försökte fokusera på att vara i mig själv där nere backstage, att inte titta på mina konkurrenter så är det svårt att helt ignorera detta och att inte lägga märke till deras fysik. Även om jag kände mig “liten” och insåg att jag skulle få det tufft tänkte jag ändå på mitt eget framträdande. Jag tänkte att jag ska gå upp där, visa upp ett ärligt leende och en fysik som jag är stolt över att ha kämpat fram.
Efter förbedömningen gick vi ner igen där jag på en gång började fokusera på att ladda om, ifall det nu skulle bli final. När finalisterna skulle tillkännages där nere backstage tittade jag på Theresia, och jag skakade faktiskt på huvudet, varpå jag hör “nummer 3, David Martini Calmèn”. Min blick var kvar på Theresia och mina ögon fylldes med tårar. Hon lugnade på ett smidigt sätt ner mig för att sedan få mig fokuserad på final.
Vi var sex stycken i finalen där jag knep en femte plats. En femte plats som jag är riktigt stolt över och något som fått mig motiverad att kriga vidare med vilja att sätta upp nya mål.
Jag vill passa på att gratulera min vän Ilija Aritonovic som inte helt oväntat tog hem vinsten. Jag sa till honom i linen innan finalen att “You have a good chance winning this”. Och så blev det… Enligt mitt tycke en helt välförtjänt seger Ilija!
Riktar ett stort tack till…
Min sponsor Swedish Supplements och personerna i detta företag har stöttat mig helhjärtat längs vägen, både kopplat till min satsning men också när det kommer till saker utanför detta. Johan är en person som jag haft mest kontakt med som hjälper mig i mina leveranser och ser till att alltid arbeta på ett effektivt och professionellt sätt.
En annan sponsor i Tullinge Hälsokälla som tagit hand om min kropp inför detta och således gett mig bästa tänkbara förutsättningar att prestera som bra som möjligt.
Tack till Fitness For Men för möjligheten att genom denna blogg kunna dela med mig av min resa. Tack också för det förtroende ni har för mig i övrigt, det betyder väldigt mycket i den mentala processen.
SKKF och Better Bodies visar jag min uppskattning till i början av detta inlägg, men jag vill återigen tacka för ett minst sagt proffsigt event. Räkna med att jag kommer stå på denna scen även nästa år!
Tack till min älskade mor som trots sin svåra sjukdom kämpade sig till Stockholm från Oskarshamn för att se mig tävla. Jag fick även chans att framföra min uppskattning genom att få en minut med mikrofonen på scenen.
Tack också till min far, min bror och min vän Joel som kom med sin Linda för att titta och heja på mig. En annan Linda och Magnus var också ett par vänner som tog sig tid att komma denna lördag för att se mig. Inte minst var det kul att min dotter Nova var på plats vilket var väldigt viktigt för mig.
Theresia, du vet hur mycket du betytt under denna resa, så min tacksamhet till dig behöver jag inte förklara närmare tror jag. Du är en fantastisk person och en lika fantastisk stöttepelare i precis allt jag gör ?
Vad händer härnäst?
Vad som händer nu är något oklart… Jag har redan idag, dagen efter tävling börjat planera i tanken vad som kommer härnäst. Det vill säga, jag har absolut fått mersmak av detta, och jag vet nu att det inte var en engångsföreteelse det som ägde rum igår. Jag brinner för utveckling i alla dess former, och när det dessutom kommer till något som intresserar mig så pass mycket som att forma kroppen och utmana mig själv på detta sätt, då blir det en kombination som är svårt att hålla sig borta ifrån.
Ni kommer nog ganska snart lite närmare få ta del av mina tankar som jag gladeligen kommer lyfter här på bloggen. Till sist vill jag inte glömma att tacka alla er som skrivit till mig på alla möjliga forum och peppat och motiverat mig på min resa. Ni har varit och är lika avgörande som mycket annat jag nämner i detta inlägg.
/DMC
