Nej, nej… Jag är inte skrockfull

Den fantastiska lördagen inleddes med en sen frukost, samma rutin som varje morgon vilket innefattar ägg stekta i lite kokosolja, havregrynsgröt med en halv portion Massive Mass (dvs lite drygt 500 kcal extra) som jag slutligen toppar med lite kanel.

Därefter begav vi oss, jag och Theresia till SATS Sickla där jag återigen slogs av mitt “behov” att lämna mina saker i detta skåp #60. Varje gång jag går in i omklädningsrummet, tar jag vägen, nästan omedvetet just till detta skåp, och det lustiga är att det allt som oftast är ledigt, oberoende av hur mycket folk det är. Det har hur som helst blivit lite till “mitt” skåp detta…

Beteenden

Det fascinerar mig detta med rutiner. Det har följt med mig från det att jag spelade hockey på ganska hög nivå, där jag från ganska tidig ålder skapade rutinen/beteendet att ta på mig all utrustning på vänster först. Det spelade ingen roll vad det var som skulle på…armbågsskydd, benskydd, skridskor… Allt på vänster sida skulle på först.

Vidare hade jag lagkamrater som hade andra rutiner, framförallt innan match där en ville kliva på isen sist, en vill alltid gå ut ur omklädningsrummet först och en annan ville sätta höger skridsko i isen först. För mig var det rent mentalt en “inbillning” där dessa rutiner var helt avgörande för huruvida det skulle bli en bra match eller ej. Blev det trots perfektion i dessa rutiner nederlag i match eller på träning så var det självklart inte rutinens “fel” ändå ?

Nu vill jag inte mena på att beteenden som dessa är positiva. Jag menar, jag ska ju inte behöva vara beroende av skåp nummer 60 för att få till ett bra pass. Det är kanske fler än jag som känner igen sig lite i det jag skriver här?

Oavsett hur många det är som känner igen sig så kan vi väl enas om att det är något vi alla i så fall kanske behöver jobba på ?

/DMC