När jag vandrade ut från gymmet häromdagen kände jag mig ganska stolt och tillfreds med vad jag presterat. Känslan i sig kan vara där efter många pass, när jag känner att jag gjort bra ifrån mig. Men denna gång var det ändå något speciellt… I slutet på inlägget ska jag tala om varför.
Känner du igen dig?
Vi gapar ofta efter väldigt mycket, vi lägger stor press på oss själva, andra lägger stor press på oss. Det är väl inte konstigt att vi vill prestera, eller? Dessutom vill vi gärna prestera så att det blir till något märkbart, dvs att det blir en väsentlig skillnad från det som va tidigare. I allt detta som kommer inifrån oss själv såväl som från vår omgivning glömmer vi ofta bort de små framstegen som jag vill mena på är den egentliga stommen för de kommande “stora” framgångarna.
Jag vill dela upp framgång i olika steg. Det är en mängd små steg som tar oss till målet vi låtit visualisera framför oss. Det finns en anledning till varför man säger att det finns inga genvägar till framgång… Vi alla kommer på något sätt få kämpa oss igenom något för att ta oss dit vi vill. Vi må ha olika förutsättningar kopplat till detta, men det finns inte någon som kommer kunna sitta på sin rumpa för att sedan välkomna framgång efter framgång på så sätt.
Starten är såklart grundläggande och avgörande för att hela processen ens blir av. Det är lätt hänt att glömma bort just denna stund då allt faktiskt hade sin början. Jag tycker att vi oftare ska stanna upp och uppskatta det som gjorde att vi inledde resan och det som skapade viljan i oss själva att ta oss framåt. Jag vill mena på att detta är väldigt viktigt för den mentala hälsan och välmåendet. Har man förmågan att ibland stanna upp och känna uppskattning och tacksamhet till sig själv i det man gör vill jag påstå att man skapar bättre förutsättningar för en god mental hälsa såväl kortsiktigt som långsiktigt.
3% starkare
Så, till anledningen varför jag ville göra detta inlägg nu. Jag hade bröst på schemat och denna gång gav jag mig på ett försök att öka belastningen i bänkpressen. Jag har under en period inlett mina bröstpass med att köra 5 (för mig) tunga set med 8 repetitioner på en viss belastning och kände att det nu är dags utmana mig själv ytterligare. Jag lade på 1,25 kg på vardera sida, alltså totalt ytterligare 2,5 och lyckades trycka upp dessa 5*8 som jag tidigare kört. Det var tungt, mycket tyngre… Men jag fick upp skivstången 8 gånger i 5 set. Jag räknade lite och dessa 2,5 kg utgjorde 3% av den totala vikten på stången. Endast en 3%-ig ökning, som alltså vara så tung. Framförallt när det kommer till de sista två seten. Häftigt skulle jag säga, att så lite kan utgöra en så stor skillnad. Lite vikt men stor framgång för mig rent mentalt!
Återigen, det är dessa små framsteg som egentligen är stommen i all framgång. Det är min personliga åsikt och kanske kan jag få någon av er att tänka på samma sätt. Kanske kan jag få er att uppskatta även dessa “små” framsteg desto mer. Och om du redan gör det, ja fortsätt med det då ?
/DMC
