Träningskoncept för framtiden?

Under lördagskvällen var jag och Theresia på Café Opera. Man skulle kunna benämna vistelse där som en ordentlig “teaser” inför vad jag vill säga är årets event.

Fitnessfestivalen kommer som bekant till Stockholmsmässan den 1-3 december. Detta innefattar en tillställning som jag ännu inte kan jämföra med något annat. Jag hoppas såklart på att kunna ta mig ut i Europa och för den delen i övriga världen för att se hur liknande arrangemang kan se ut på andra platser. Om det blir möjligt, det får tiden utvisa. Just nu är det Fitnessfestivalen som jag håller varmt om hjärtat och det som jag vill mena på är det event som jag väntar på varje år.

När jag i rubriken skapat frågan “Träningskoncept för framtiden?” är det just detta jag tar med mig från gårdagens besök på Café Opera och “Fitnessfestivalen – Warm-up Party”. En av de givna talarna var Ove Rytter som väldigt kort presenterade innehållet inför den 1-3 december för att sedan gå över till något annat intressant som vi kommer få se mer av under den första helgen i december på Stockholmsmässan, nämligen Future Fitness Lab och virtuell träning som koncept.

Vi har kanske fått lite av en introduktion till detta genom bl.a Nintendo Wii och säkerligen genom någon annan konsol. Nu tänker man alltså utveckla detta, ta det steget längre och presentera VR-träning och på allvar ta in det som ett koncept inom träning och hälsa.

Jag tror de flesta av oss är överens om att spelvärlden “tar över” allt mer, och jag tror att det inte är mycket vi kan göra åt det. Stillasittandet ökar och det drabbar främst våra barn och ungdomar där hälsan är det som får stå tillbaka.  En av tankarna, och som jag väljer att lyfta lite extra i detta sammanhang, är just den potentiella vinsten för denna grupp individer. Kan vi inte ta våra barn och ungdomar till träning och rörelse kanske vi kan ta träning och rörelse till dom. Ja, det har absolut att göra hur vi formar våra barn från grunden och skapar ett intresse för träning och rörelse. Men nu står vi inför det faktum att det inte alltid ser så ut, dvs att vi lyckas motivera och skapa intresse ifråga hos våra barn. Det har med både kunskap och erfarenhet att göra för att saker ska arta sig som vi vill.

Vinsten med VR-träning vill jag mena på är att det ökar möjligheten att motivera till rörelse hos den målgrupp jag här ovan syftar till. Just för att man genom tekniken och spelandet (dvs barn -och ungdomars intresse) tar rörelsen till dom, in i hemmet om så önskas. Nu är denna VR-träning tänkt att nå ut till gymmen också, men jag gillar och uppskattar väldigt mycket att Ove på ett varmt sätt lyfte barn och ungdomars välbefinnande i detta sammanhang. Självklart fick vi testa på detta, och jag kan säga att jag efter en “ronds” boxning i det virtuella blev ganska så anfodd och trött. Jag skulle uppskatta att jag boxades i någon minut, och då går man ju i regel flera ronder. Glädje -lustfaktorn inom mig var på topp hela tiden vill jag lova. Tanken på att jag faktiskt “tränade” var inte riktigt där, utan fokus låg på att “spela” och vinna över min virtuella motståndare.

Kristian Sewén (till vänster) är också en viktig kugge i skapandet av Fitnessfestivalen. 

Jag pratade med Ove och för den delen andra profiler i branschen denna kväll. Jag återkom ständigt till mitt yrke med barn i behov av särskilt stöd. Barn och ungdomar med autism eller andra funktionsnedsättningar kan uppleva det utmanade, ibland lite för utmanande för att lämna tryggheten i hemmet (och inte minst då till ett gym).  Tanken att möta andra och ställas inför för dom kravfyllda och energikrävande sociala möten kan bli överväldigande. Det är inte ovanligt att dessa faktorer då gör att man istället håller sig hemma. Tänk då att kunna skapa rörelsen vi pratar om,  i hemmet. Eller för den delen i boenden för dessa barn och ungdomar samtidigt som känslan av det lustfyllda “spelandet” infinner sig.

Jenny “Kitsune” Adolfsson fann också glädje i denna träningsform.

Om jag tror på VR-träning som koncept? Ja, absolut. Om vi nyttjar det rätt och om vi introducerar det på ett klokt sätt.

Oves bror Mats fick också möjlighet att presentera något han denna kväll lanserade. Något kallat PiXformance som ska göra det enkelt och effektivt, främst inom funktionell träning då detta är något som han förespråkar och intresserar sig för. Hans fru är fysioterapeut och stöttar detta koncept fullt ut. Jag kan se vinsten i PiXformance som kan ta plats inom såväl PT verksamheten som inom rehabilitering.

Man står framför något som liknar en spegel, men en spegel som talar om för dig vad du ska göra. På övre delen ser man en person utföra rörelsen som ska göras och på nedre delen är det en skärm där du ser dig själv och som visar hur Du själv utför rörelsen. Den talar också om hur de utförda rörelserna/övningarna genomförs varpå detta kan avläsas av en PT eller den fysioterapeut som lagt upp det program/övningar som visas på skärmen. Din online PT kan varsomhelst och närsomhelst plocka upp sin telefon och avläsa hur träningen genomförts och korrigera program/övningar utefter behov. Även detta ett väldigt intressant koncept som återigen talar för hur tekniken kan användas till vinning för väldigt väldigt många. Det handlar inte om att ta bort de fysiska möten med en PT eller fysioterapeut. Det handlar om att skapa alternativ som täcker så många behov som möjligt. Det, att låta folk hitta sitt sätt är något jag gärna uppmuntrar till och stöttar.

Kvällen avrundades relativt tidigt för oss allihopa. Jag och Theresia tackade för oss och åkte hemåt till Nacka igen. En intressant kväll med intressanta individer på plats där många av dessa agerar förebilder för mig i mitt eget skapande av mitt företag B-Strong Sweden.

Något annat som jag på det personliga planet jag tar med mig är Perra Axelssons uttalande efter att jag boxats mot den virtuella motståndaren.

– “Det här har du gjort förut ser jag?”

– “Nää, det här är första gången jag gör något sånt här”

-“Men du har väl sysslat med någon form av kampsport? Det syns ju”

Tack Perra! Det kommer jag leva på ett bra tag ??

/David