Månadsarkiv

december 2017

Hälsa Inspired by Dave Okategorierat Utanför träningen

Den första känslan som prickar mig rakt i hjärtat…

…är tacksamhet…

Vi, jag min sambo Theresia och min dotter Nova, spenderade julhelgen i Oskarshamn där mamma bor med sin man Torbjörn och katten Loonis.

Tacksamheten inom mig kommer helt enkelt från det att jag inte vet… Jag vet inte hur det blir nästa jul. Jag ser en stor vinst i att söka tydlighet i många avseenden i vardagen och det är väl lite därför jag jobbar med det jag gör. Individer inom autismspektrumtillstånd är ofta i stort behov av tydlighet och framförhållning. Detta kan jag som pedagog påverka och det är mitt jobb som lärare att upprätta detta verktyg för att eleverna på bästa sätt kunna klara skolgången och vardagen.

Just nu upplever jag att det som är mest otydligt, av allt jag kan komma att tänka på, är den spridda cancer som mamma lever med. Jag/vi är medvetna om att det inte kommer försvinna, det går inte att bota. Den icke tydlighet jag talar om ligger i att vi inte vet hur det ser ut om en månad, vi vet inte hur det ser ut om ett halvår eller för den delen längre fram. Jag kan inte på något sätt påverka utgången av detta och det är väl det som kan vara frustrerande när man bär på en så enorm vilja att just påverka och hjälpa.

Nu är det ju ändå så att denna ovisshet tillika otydlighet har skapat en uppskattning som jag kanske inte bar på tidigare. Inte på samma sätt i alla fall… Ännu en jul med mamma var som sagt inte lika självklart förra julen. Och ju mer jag ser hennes glädje och vilja att leva, desto mer tror jag på många fler chanser att dela denna glädje och vilja med henne.

Ett (något för mig oväntat) förslag från mammas sida var att gå och titta på bio på juldagen. Det har tydligen öppnats en ny biograf i Oskarshamn, så vi tog tillfället att besöka denna. Mamma, min dotter Nova, min sambo Theresia och jag intog salongen och tittade på Tjuren Ferdinand.

Och för att lite förtydliga mammas vilja och glädje till livet… Mellan sina cellgiftsbehandlingar passar mamma på att aktivera sig och göra det hon älskar. Nu senast blev det en resa till Fuertoventura med hennes fina syster Bippan. Mamma är inte cancer, hon är fortfarande samma sprudlande, positiva, skrattande, envisa individ som alltid annars. Hon är fortfarande mamma och den Anita som hon alltid varit.

Nu var kanske inte tanken att detta inlägg skulle innefatta mina känslor på detta sätt, men det känns ändå bra att få “avlastning” genom skrivprocessen. Så jag uppskattar er förståelse. Förresten… För dig som läser detta kanske det ändå kan skapa en känsla av samhörighet.  Kanske kan det skapa en känsla att du inte är ensam i kampen och viljan att hjälpa en anhörig.

Bästa julklappen för mig var med andra ord att få vistas hos mamma i Oskarshamn nu under denna julhelg, detta tillsammans med min fina sambo Theresia och min dotter Nova.

Tack mamma, vi ses snart igen! ❤️

/David



B-Strong Sweden Inspiration och pepp Inspired by Dave Okategorierat Swedish Supplements Team B-Strong

Debut för Team B-Strong – Framgång i Luciapokalen i dubbel bemärkelse

Såhär en vecka efter tycker jag det vore trevligt att dela med mig av denna text tillsammans med lite bilder från Luciapokalen 2017. Luciapokalen är numera ett stående inslag en gång om året i min kalender, ett mycket uppskattat sådant. Detta år var det dock speciellt i dubbel bemärkelse. Förutom att min fina Theresia klev upp på scenen i bikinifitness var det även debut för mitt tävlingteam, Team B-Strong.

Här var det Helena Ljungström (bilden ovan) som blev den första atlet någonsin att representera Team B-Strong!

Theresia tävlade i Bikinifitness Veteran med ett startfält på 12 duktiga tjejer. Förra året blev det en tredjeplats för henne vilket blev till något av ett mål att försöka förbättra inför denna tävling. Ett mycket sunt mindset hos den tävlingsinriktade anser jag. Nu kom Theresia på en mycket fin fjärdeplats, men där vi också kunde se att konkurrensen var bra mycket vassare än förra året.

Theresia förde sig fantistiskt elegant och visade både glädje och självförtroende tillsammans med en bra dos ödmjukhet. En kombination som jag vill mena på är mycket uppskattat hos domarna. Jag är otroligt stolt över henne och den resa vi gjort tillsammans. Jag tycker Swedish Supplements ska vara tacksamma över att ha henne i sitt team som såväl atlet men framförallt för den person hon är. Det var lite dubbla känslor för Theresia när hon klev av scenen då hennes rygg orsakade problem för henne framförallt i finalronden. I det stora hela vet jag att Theresia är väldigt nöjd med sin presentation.

Så var det den där dubbla bemärkelsen. Denna andra framgång står en annan kvinna för, nämligen atleten i mitt Team B-Strong, Helena Ljungström! Det var häftigt att höra speakern ropa ut “Helena Ljungström från Team B-Strong, Nacka” och se henne vandra ut på scenen.

Helena är alltså den första atleten någonsin att representera Team B-Strong och B-Strong Sweden som företag. Och hon är absolut inte den sista. På samma sätt som det var debut för mig kopplat till mitt Team B-Strong var det även debut för Helena i tävlingssammanhang. Hon tävlade i Bikinifitness Junior +166 cm. Även här ett starkt startfält och med en Helena som trots sin debut visade ett lugn som gjorde att hon behärskade och hade kontroll på det mesta hon gjorde. Sammantaget förde sig Helena väldigt väldigt bra på scenen.

En person som jag tror att vi alla vill tacka lite extra är Maria Hasselmark i och med det intryck hon gjorde bara på en enda poseringssession (tänk vad hon skulle kunna göra på flera poseringssessiner). Jag uppskattar när framgångsrika individer behåller ödmjukheten inom sig, vilket Maria är ett mycket bra exempel på.

Hon har nyttjat framgångarna inom fitness till något positivt där hon delar med sig av sina erfarenheter och sin kunskap för att skapa progression för andra. Precis som jag tycker att det ska vara.

Till sist, vill jag nämna ett par mycket goda vänner som också var på plats för att tävla. Martina tävlande även hon i Bikinifitness och hade sin Hugo med sig som coach. Liksom för Helena var det debut även för Martina och jag tror att både hon och Hugo kom ut från tävlingen med massor av erfarenhet inför vad jag hoppas blir fler kommande tävlingar.

Jag har varit på ett antal tävlingar nu, både i publik och backstage och det är sällan jag skådat sådan potential som Martina besitter.

På kvällen efter stängning på Luciapokalen åkte vi för att äta en sen middag. Vi var från början åtta stycken, som blev till tio…och till sist elva hungriga individer som intog Sovel i Sickla precis innan köket skulle stänga. Jag tror dom hade svårt att säga nej till ett minst sagt färgglatt sällskap. Några mer färgglada (läs brunare) än andra…😉

Vi blev kvar 45 minuter efter ordinarie stängningstid. Så tack till Sovel för ert tålamod med oss. Och som alltid levererade man klockrena hamburgare som var något godare än vanligt för somliga just denna kväll.

Vilket upplevelse! Jag älskar atmosfären, jag älskar människorna, jag älskar att vara på dessa platser med likasinnade individer. Vi får se när, eller om det kanske blir min tur att tävla igen framöver.

/David