Ibland är det väldigt lätt att lägga träningen åt sidan…
När det kommer till träning och allt som berör denna är det just nu inför tävling mycket som kretsar kring mig. Men ibland blir det per automatik att allt detta kopplas bort helt och hållet. Just detta tillfälle berör min dotters hälsa där fokus ligger på att göra hennes tillvaro så bra som det bara går.
Detta är inget jag vill dölja, utan snarare något jag valt att lyfta att Nova har ett neurologiskt sjukdomstillstånd kallat PANS/PANDAS. Hon mår bra och går i skolan som vanligt, men är alltså till och från och på ett eller annat sätt påverkad av denna infektion som sätter sig på hennes nervsystem. Nova fick denna infektion första gången för nästan 2 år sedan då hon på ett sätt som vi inte var vana vid började påvisa tics och små ryckningar i nacken/huvudet. Vi tog beslutet att uppsöka läkare vilket blev till något helt avgörande för Novas välbefinnande. Det test som visar på huruvida denna infektion infunnit sig göra genom en “enkel” halsodling där man söker efter streptokocker. Just denna streptokock heter som streptokock pandas och som för ca 4 veckor sedan visade sig ha kommit tillbaka.
Vi har fått otroligt fin hjälp från läkare och sedan en tid tillbaka även en psykolog som vi kan bolla tankar med och som lite vägleder oss i hur vi ska möta Nova när detta tillstånd visar sig. Och idag var vi alltså på BUP (Barn och ungdomspsykiatrin) för att samtala kring hur hennes tillstånd är då hon nyligen genomgått en behandling för just denna infektion. Efter besöket som var väldigt framgångsrikt gick vi till det mysiga Vasatorget Cafè. Väldigt trevlig personal som inte såg några som helst problem att värma min mat som jag kunde äta där på plats. Nova fick en efterlängtad semla som hon trånat efter i flera veckor.
Symtom och behandling
Som jag skrev ovan är tics ett av de första symtomen som visar sig när det kommer till PANS/PANDAS. När det gäller Nova så har hon visat på flera andra symtom som går att koppla samman till denna infektion. Det handlar bl.a om att hon uppvisar en oro i kroppen, ett stort behov av att röra/aktivera sig (man kan se det som kraftiga ADHD liknande symtom). Det har varit så pass att hon fått kraftig ångest och helt enkelt berättat att hon känner “obehag” i benen och rumpan. Hon blir väldigt ledsen och vet inte vart hon ska ta vägen dessa gånger… Tack och lov har vi hittat ett sätt att bemöta detta, och det är Ipren. När hon känner att detta “obehag” börjar komma, får hon Ipren och då kan vi hålla tillbaka den absolut värsta obehagskänslan inom henne. Hon har haft svårt att somna på kvällarna och har kunnat ligga vaken väldigt länge pga känslor av oro. Hon kan visa på separationsångest och stor saknad inför saker hon tycker om väldigt mycket, t.ex mamma och pappa eller mormor och farfar. Ett annat symtom ligger i hennes beteende och bemötande gentemot andra människor. Hon kan väldigt snabbt brusa upp och bli väldigt mycket mer upprörd, ledsen eller arg inför saker hon normalt sätt inte skulle reagera så kraftigt på. Hon får svårt att hantera sina impulser, där hon kan göra saker utan att “tänka efter”, saker som inte alls är adekvat för den pågående situationen.
Behandlingen består av antibiotika under dessa perioder som infektionen är närvarande. Nyligen var det fjärde gången som hon hamnade i detta tillstånd på strax under 2 år, så det är ändå ett mönster som visar på att det kommer tillbaka med jämna mellanrum. En annan behandling som jag anser vara den viktigaste, det är bemötandet från individer runt omkring henne. Först och främst från oss föräldrar, men även andra människor som är del i hennes vardag som behöver informeras om varför det kan vara svårt och jobbigt för henne ibland och bemöta henne därefter, att hjälpa henne helt enkelt.
Jag tänkte med texten ovan, att det kan vara av intresse för er att få en inblick i något jag har utanför träningen och min satsning inom fitness. Det är så mycket mer än det jag skriver om ovan, vilket kommer att visa sig med tiden. Min familj som består av min dotter Nova, min sambo Theresia, en hund och en katt är alla på något sätt del i det jag gör. Och familjen kommer alltid gå först. Jag hade inte kunnat göra det jag gör utan dom, och därför är det väldigt lätt att lägga träning och fitness åt sidan när fokus behöver vara på något som är viktigare än allt annat.
/DMC
