Vilken fredag det blev! Jag vet inte riktigt hur jag ska börja detta inlägg…
Det måste ha varit en av de bästa fredagarna som jag någonsin har upplevt. Theresias framgång i Luciapokalen i och med hennes starka pallplats (3:a) bevisar för oss och många andra att det går att komma tillbaka och bygga upp sig själv efter en periods allvarlig sjukdom.
Theresia blev inlagd 2009 på grund av sin ätstörning. Sviterna från denna period gör sig påmind än idag, även om hon allt mer lär känna sin kropp i processen kopplat till kosten och sjukdomen. De senaste 10-11 veckorna har jag tillämpat en mer “medveten” kosthållning där det främst är socker som exkluderats. Då ett kostschema inte lämpar sig bra för henne har det varit “dagsmatformen” och lusten som styrt intaget av energi. Vi har helt enkelt fokuserat på kvalitativa energikällor vare sig det handlat om protein, kolhydrater och fett. Ju närmare vi kommit tävlingsdagen desto mer har jag stramat åt alternativen, men ändå i en takt som försökt anpassa till just Theresia. Det har varit tufft periodvis, men i det stora hela har hon varit otroligt viljestark och målinriktad.
“Bara jag inte kommer sist…”
Vi hade ingen aning om vad som väntade, vilket motstånd som Theresia skulle ställas inför. Jag skulle säga att hon känt en stor osäkerhet längs vägen där hon trodde sig själv inte “höra hemma” bland konkurrenterna i toppen. Detta var bevisligen en helt felaktig känsla ?
En av anledningarna till denna känsla förutom sin historia av sjukdom, var också hennes fyra axeloperationer soligt rum bara på de senaste två åren. Förutsättningarna att träna framförallt axlar har därmed inte varit dom bästa. Nu däremot anser jag att hon kan träna dessa utan större problem och det kommer också vara en muskelgrupp att fokusera på framöver.
Från början till slut…
Ja, nu ska vi kanske inte kalla det “slut” med tanke på att chansen är stor att Theresia ställer sig på scenen igen. Men jag tänkte i alla fall låta er få ta del av bilder i den ordning som fredagen kom till att bli…
Det blev en vända ut på mässgolvet också eftersom Theresia inte klarade av att vara stilla (jag förstod henne). Inregistreringen var klar ca 14.00 och 17. 00 skulle tävlingen börja. Alldeles för länge för Theresia att bara vänta… ☺️
Härifrån blev vi coacher tillsagda att se på tävlingen. Så här satt jag under förbedömningen, och sedan under finalen. Jag blev stundtals väldigt känslomässig när det slog mig vilken resa vi gjort och att hon faktiskt stod där på scenen i Luciapokalen. Jag blir fortfarande rörd nu i skrivande stund. Så mycket vi har gått igenom för att komma till denna dag.
Lina till höger på bilden ovan tog hem första platsen, så ett stort stort grattis till henne ?
Ett av Theresias starkaste områden har blivit ryggen. Den har utvecklats rent muskulärt men vi har även sett till att träna och göra den rättvisa i poseringen. Helt klart en imponerande rygg tycker jag!
Jag finner inga gränser för hur stolt jag är. Vi har båda två lärt oss så mycket på vägen och det är en resa som bar givit oss mersmak. Räkna med att Theresia kommer kliva upp på scenen igen. Vi vet inte när, men vi vet som sagt Att hon kommer göra det.
Extra stort tack till…
Det är ett par personer som i slutmomentet inför tävlingen varit del i detta. Dessa är Caroline Rifve som hjälpte till med Theresias hår och make up som blev till något fantastiskt bra. Det är Malin Saxenhag som såg till att fransarna kom på plats och Therese Åhrling som fixade Theresias naglar då det var ett par som gick av i sista stund.
Och självklart ett stort tack till alla er som stöttat och peppat min vackra och duktiga Theresia inför och under tävlingen!
NU, ska vi smida planer inför framtiden. Eller vi har faktiskt redan börjat… ?
/DMC
