Linda fick sin revansch, punkt.

Ja… Helgen blev väl inte som tänkt. Den blev bättre! Jag vet inte hur jag ska sätta ord på helgen och den resa som Linda har genomfört. Det är unikt i sig att hon tagit sig dit hon har med tanke på vart hon en gång var.

Nu är det såklart inte bara viktnedgången som ska uppmärksammas, även om det i detta sammanhang är svårt att låta bli.

Förberedelser fredag…

Det började ju egentligen redan på fredagen, dagen innan tävling då det var inregistrering. Ett måste för samtliga atleter som skulle tävla.

Denna gick bra och det var trevligt att även få växla ett par ord med Maria Hasselmark som väglett Linda genom denna satsning. Maria var inte helt oväntat på plats med atleter även i sitt eget nystartade team.

En annan atlet i vårt Team B-Strong, Luis Perez, var också med redan under fredagen för att stötta Linda och ta del av atmosfären i Stockholm City Conference Centre. Inspirationen flödade och Luis älskade att vara där på plats.

Förberedelser lördag…

Vi var på tävlingsdagen på plats vid 9.30 och det var planerat att Linda skulle kliva upp på scenen runt kl.14.00. Det gav Linda tid att spraytanas och sminkas i lugn och ro.

En stor eloge till min Theresia som hela tiden var med Linda, inte minst backstage. Theresia stöttade och förberedde henne med allt som kunde tänkas behövas inför intagandet av scenen. Det är ju ändå ett visst fokus som krävs när det kommer till att dels hålla koll på klasserna när det är dags att gå upp, men också se till så allt sitter bra och ser bra ut. För att inte tala om den där laddningen och få till den så viktiga pumpen i muskulaturen. Du är ovärderlig i det du gör både för mig och för Team B-Strong Theresia! ❤

På scenen…

Så var det dags för Linda att kliva upp på scenen, även om tiden inte blev kl.14.00. Det blev snarare närmare kl.15.00. Och som hon gjorde det…i sitt livs bästa form.

Linda gick (tyvärr) inte vidare till final. Det må vara ett starkt startfält och trots att Linda var i sin bästa form någonsin var det många andra som också kunde mäta sig med denna. Något av det finaste i allt detta kom efter tävlingen när jag fick krama om Linda och viskade i hennes öra “Hur mår du?”

En samlad Linda log, tittade på mig och så, “Jag är skitnöjd, jag mår jättebra“. Min rädsla låg nämligen i att hon skulle vara oerhört besviken och ledsen över utgången. Men istället visade hon på ett lugn som gör att jag blir ännu mer stolt över denna tjej som jag har turen att också kunna kalla min vän. Det visar på utveckling och en förmåga att se till det faktum att den häftigaste tävlingen som hela tiden äger rum, är tävlingen mot sig själv.

Finns inga gränser…

…för den stolthet vi känner, båda jag och Theresia. Dels över Lindas prestation, men vi är också stolta över att nästan alla atleter i Team B-Strong var på plats för att titta på Linda. Tack för att ni kom Luis, Frida och Linda G. Det var Helena som saknades och detta pga av jobb som inte gick att avstyra. Men Helena stöttade på avstånd, det vet vi!

Ganska snart efter att Linda fått byta om hade vi ett bokat bord som väntade på Jensen’s som låg på gångavstånd.

Jag och Theresia bjöd Linda och övriga atleter på en välförtjänt middag, en rejäl sådan följt av efterrätt. Det var en fröjd att se framförallt Linda sitta där, blunda och njuta under varje tugga hon tog.

Avslutningsvis är det några som förtjänar ett tack, kanske mer än några andra. Detta riktar jag till Lindas familj, och jag tänker då främst på Lindas man Magnus och hennes dotter Ellinor. Linda sa väldigt insiktsfullt till mig att “Detta är en resa som man inte gör själv, jag hade aldrig kunnat göra det utan dom”. Det kan under en diet vara svårt att inse och uttrycka ibland. Men de rätta känslorna kommer ofta fram när pressen släpper och det är med detta jag avslutar detta inlägg. Magnus och Ellinor, Er stöttning har varit helt avgörande för Linda i denna process. Tack! ❤

/David