Inspired by Dave

Nu är det en tid sedan jag var här inne och skrev. Jag har alltid menat på att allt vi gör är prioriteringar innehållande struktur, eller för den delen brist av struktur i vardagen. Jag har valt att, för min och min familjs hälsa, att fokusera på att par saker kopplat till just min familj. Kanske hade jag mått bättre av att skriva av mig här, men nu gjorde jag inte det.

Det som ägt rum i mitt liv de senaste veckorna är att jag tillsammans med min sambo Theresia har köpt en ny bostad, vilket också betyder att jag haft min bostad ute till försäljning. Processen med de båda är klara, alla papper är påskrivna, både köp och försäljning. Så nu är det “bara” att vänta på ut och inflyttning. Vi längtar så mycket allihopa efter detta då vi redan gått vidare. Något som har tagit både tid och energi har varit att göra i ordning min lägenhet för fotografering och visning. Ett stort tack till Dig Theresia som varit en klippa i det hela som jag förstår kan ha upplevts väldigt stressfyllt.

Detta lämnar vi, en bostad beläget i vackra Järla Sjö i Nacka…

Och vi kommer till detta, en lägenhet i charmiga Finntorp bara 5 minuters promenad till Järla Sjö….

Ytterligare något som är värt att ta upp, något som jag har valt att få ta plats i vardagen rör min dotter Nova. Detta kommer jag kanske komma till i ett senare inlägg.

Det är något jag vill lyfta och något som bör uppmärksammas.

Träningen har varit i stort sett lika lidande som min frånvaro här. Vi har dock under både fredagen och lördagen fått till relativt bra pass jag och Theresia. Men nu, nu är saker “klart”. Det jobbiga vill jag mena på är över vilket gör att jag bör ha mer och bättre tid till uppdateringar här. Så, på återskrivande väldigt snart kära vänner! ?

/David

En av skapelserna som vi lagt ut på Swedish Supplements Bakery är denna citronmarängpaj. Att baka med protein är inte det lättaste, men Theresia får det att verka så enkelt när hon “slänger” ihop dessa bakverk.

Med hennes vägledning hoppas jag att det kan underlätta för Er som vill uppta denna process.

Det finns åtskilliga individer som älskar att baka och gärna vill göra det ofta. Och om det går att ta fram ett mer gynnsamt näringsvärde känner vi att allt fler ska få ta del av denna möjlighet. Som allt annat på Swedish Supplements Bakery är även denna paj utan tillsatt socker.

(Portioner: 8)
Näringsvärde/bit
Kalorier 122.5kcal
Protein 13,2
Kolhydrater 3.6g
Fett 6g

Ingredienser för pajdegen

2 msk kokosolja
4 msk vatten
3 skopor Whey Protein Deluxe Vanilla Gelato Cream Flavour
4 msk lättströ
1 krm vaniljpulver (Obs! Ej vaniljsocker)
2-3 msk havremjöl

Fyllning
4 äggulor
Skal från 2 citroner
Saft från 1 citron
4-5 msk lättströ

Topping
4 äggvitor
1 tsk citron
4 msk lättströ

Utförande pajdeg
1. Smält kokosoljan.
2. Tillsätt sedan vanilj protein, lättströ, bakpulver samt vatten. Rör ihop till en näst intill “torr” smet.
3. Tryck ut smeten i botten av en springform (20-22cm).
4. Ställ svalt (eller i kylen).

Fyllning
1. Riv skal från citronen i en kastrull
2. Pressa ur saften från halva citronen (ca 2-3 msk)
3. Låt sjuda på svag värme.
4. Tillsätt lättströ.
5. Tillsätt sedan äggulorna under omrörning och rör om tills du får en tjockare kräm.
6. Ta av från plattan och häll ner i pajskalet.
7. Grädda i ugnen på 175 grader i ca 5 min.

Maräng topping
1. Vispa äggvitan hårt.
2. Tillsätt en tsk citron.
3. Fortsätt vispa tills skummet är så pass hårt att du kan vända bunken upp och ner.
4. Tillsätt lättströ och rör om med en sked.
5. Spritsa sedan äggskummet på pajen som nu har varit inne i ugnen ca 5 min.
6. Bryn marängen i ugnen i ca 3 min till
7. Ta ut pajen och låt svalna.

Möjligheterna att vara kreativ själv är oändliga. Det är ofta vi själva som väljer om vi ska ta oss förbi de hinder som kommer i vår väg. Det är en rad olika saker i vardagen där det ofta återkommer till oss själva vad gäller möjlighet till förändring. Jag brukar tala om den viktigaste ingrediensen i all form av förändring… Nämligen tålamod.

Hoppas nu att denna paj kan inspirera och blir till ett alternativ för er som vill lägga mer fokus på innehåll och näringsvärde. Lycka till!

/David

Allt som sker nu, kommer ditt barn ha med sig i framtiden. Såväl goda som mindre goda ting. Min dotter Nova har en något svag hålfot som gör att hon pronerar på båda fötterna. Den högra något mer än den vänstra. Om hon inte får hjälp med detta Nu, kan det mycket väl bli till något negativt i framtiden/vuxen ålder med en försämrad hälsa som resultat.

Så det bästa som ägt rum under denna vecka var ett besök till Intersport. Där genomfördes en analys av Novas fotisättning, och vi passade dessutom även på att forma ilägssulor utefter denna analys. Förutom inlägssulorna som kommer hjälpa Nova att få upp och stötta hålfoten en aning ville vi givetvis kika på ett par skor också.

Det blev ett par Asics GT 2000 som helt enkelt är en väldigt bra och kvalificerad löpar/promenadsko. Och ja, det var rosa eller inget som gällde ?

För att få ett par bra skor kan man vara tvungen att öppna plånboken lite extra. I ett fall som detta anser jag det ändå vara en relativt liten peng med tanke på hur det kan påverka Novas framtid till det positiva. En mindre bra fotisättning eller för den delen att “bara” och ofta gå med dåliga skor kan leda till en destruktiv kedjereaktion rent fysiskt.

Jag är glad att vi tog oss iväg för att “utvärdera” Novas fötter. Mitt lilla tips till Er är väl att göra detsamma, både vad gäller den egna fotisättningen (och val av skor) men också ditt barns fotisättning. Nova är 9 år och det var inte en dag för sent som detta togs tag i.

Förutom nya verktyg till Nova och hennes fötter promenerade vi från “shoppingen” på Götgatan i Stockholm ända hem till Nacka. En sträcka på ca 6 km, i hälsans tecken.

/David

Väl hemma igen kan det vara värt att reflektera över denna något annorlunda resa. Början var väl som tänkt med ett planerat mål som vi också genomförde. Nämligen målet att besöka och se Atlasbergen. Denna dagstrip var magisk!

Det blev sparsamt med det så kallade “pool-hänget” då varken jag eller Theresia innehar någon större förmåga att ligga stilla på det sättet i solen. Vi “lyckades” väl ändå vid något tillfälle. I och för sig inte sagt att man måste ligga stilla vid poolen…

Vi föredrog båda två att röra på oss utanför hotellets “murar” och uppleva saker där. De sista dagarna i Marocko (Marrakech) blev däremot inte riktigt som vi hade tänkt. En livräddningsaktion inleddes med en kattfamilj som utgjorde fokus. Massor av blandade känslor där vi vet att vi varit engagerade och gjorde ett stort jobb, men ändå inte med den fulländade utgången vi hade önskat. Men med lite plåster på såren kunde vi tack vare Er bidra med en generös donation till centret som vi var på ett par gånger.

Ofta när jag har varit ute på semester är jag tacksam över att bo i -och för att få komma tillbaka till Sverige. Anledningarna vill jag mena på är många där det blir svårt att plocka ut något specifikt utmärkande. Även om många marockaner har stor vilja vad gäller djurens bästa så var det tufft att se alla hemlösa katter samt de hästar som kämpade i värmen med att köra runt på turister i efterföljande vagn. Människorna har varit mycket fina i sitt bemötande, även om det finns en viss kultur i att tjäna pengar på oss turister. Men det är så dom överlever och om man läser på innan så kan man säkert komma mer förberedd på detta. Jag är otroligt tacksam och glad över att ha fått chansen att uppleva Marocko, men det blir nog inga fler resor dit. Jag skulle ändå rekommendera er att göra minst en resa till denna destination. Och glöm då inte att åka till Atlasbergen!

Så, hemma på svensk mark igen har det varit hög klass på denna “första dag” med en sedan tidigare inbokad glassprovning. Det var fantastiskt att träffa Nova igen efter en vecka i Marocko och det var också med henne som jag tog plats inne på “StikkiNikki” på Mariatorget. Vi fick uppleva…väldigt mycket glass helt enkelt, god ekologisk glass.

Jag är glad att ha hälsan i behåll och stolt över att bo i Sverige. Framförallt nu efter lyxen att ha varit på glassprovning och efter denna ha promenerat med min dotter i vackra Stockholm från Mariatorget hem till Nacka.

Jag ser fram emot att åka till ett av mina favoritgym vilket är antingen SATS i Sickla eller Actic i Årsta, alternativt Actic i Älta. Jag och Theresia har två veckor kvar på semestern vilket vi ska se till att nyttja så bra vi kan.

/David

Swish: 0762502050

SPANA Animal Rescue

De sista dagarna här i Marocko blev inte riktigt som tänkt. Dels fick jag under torsdagen lite feber och dels kunde jag och Theresia inte blunda för den sjuka kattfamiljen som vi passerade varje dag på väg till och ifrån gymmet.

Jag väljer att inte visa bilder på de sjukare katterna då det kan vara känsligt för många.

Från dag ett har vi haft med oss mat, mjölk och vatten till kattmamman och hennes små liv. Varje gång som vi börjat närma oss platsen där de vistas på (på en icke aktiv byggarbetsplats) kom kattmamman springandes emot oss som om hon visste att vi ville hjälpa hennes lilla familj. Utöver den mycket smala men ändå starka kattmamman hade vi under tiden noterat totalt fyra kattungar. Två stycken med goda chanser och två med mindre chanser att överleva.

Theresia som främst har varit initiativtagaren i detta hade under tiden här letat rätt på och fått tips om “SPANA Animal Rescue”.

Kattungarna var sällan ute samtidigt, så blev det som så att vi fick ta beslutet att ta en kattunge i taget och åka flera gånger istället.

Theresias tvätt tillika baddning varje dag kan jag säga var helt avgörande för att denna katt överlevde. Dessutom älskade den omhändertagandet, och njöt ordentligt av att få svalka av sig i den blöta våtservetten.

Vi tog försiktigt den första kattungen, den som var ute. Vi hoppade in i en taxi och bad chauffören ta oss till SPANA Animal Rescue. Han visste mycket väl vart det låg och berömde oss för det fina vi gjorde.

Väl framme möttes vi av andra anländande djur. Hästar, åsnor, hundar och katter. Den kattunge som vi tog in fick snabbt den vård den behövde. Veterinären på plats pratade god engelska och förklarade att den kommer få bo på centret tillsammans med många andra katter för att så småningom sättas ut för adoption.

Vi myste lite med den lilla kissen och sa hej då med gråten i halsen, glada och rörda över att ha kunnat hjälpa den. Vi hoppade sedan in i en ny taxi för att åka tillbaka till katterna. Just då var det inga kattungar ute, så vi passade på att gå tillbaka till frukostbuffén på hotellet då denna fortfarande var öppen. Därefter återgick vi till platsen för katterna igen.

Denna gång var en annan kattunge ute. Vi såg att det var en av dom med minimala chanser att överleva. Vi kelade lite med den men också med dennes mamma. Vi tog upp den lilla och hoppade in i en ny taxi för att återigen ta vägen till SPANA Animal Rescue. Där fick vi bekräftat att denna lilla kisse inte kommer kunna få ett dräglig liv. Den var redan blind pga den svåra infektionen i ögonen. Den hade fått en fin stund innanför Theresia tröja, med känslan av kärlek på vägen till centret där vi fick ta farväl. Också denna gång med gråten i halsen, men med känslan av sorg. Man vill så mycket, men ibland går det helt enkelt inte att göra mer. Vi mottog tacksamt ett tröstande meddelande av en vän som löd, “…ibland är att få avsluta sitt lidande det mest humana och omtänksamma man kan göra”.

Men nu till det verkligen fina i all denna blandning av glädje och sorg. Det var en person som bad om att få bidra med en slant till det vi gjort och gör. Fler personer anslöt varpå vi lade ut Theresias nummer för övriga som önskade swisha en lite slant. Vi är rörda av det bemötande vi fått där många valt att skicka en donation till Theresia som vidare går till det fina som detta ideella animal rescue gör för djuren.

Och när det gäller det marockanska folket finns det oerhört mycket kärlek till djuren. Men det finns tyvärr inte resurser att göra det som behöver göras. En taxichaufför ville inte ens ha betalt för resan för att han tyckte det vi gjorde var så fint (men han fick betalt ändå). Massor av människor som passerat där vi pysslat om katterna har kommit fram och tagit oss i hand eller bara sagt ett par ord i tacksamhet tillsammans med ett ödmjukt leende och bugande. Och en grupp ungdomar har tillägnat sin tid till att leta efter de andra kattungarna med oss. Vi har alltså upplevt ett ödmjukt Marocko vad gäller viljan för djurens bästa. Undantag finns såklart, det gör det alltid…överallt.

Med detta sagt kan man fortsätta skicka pengar till Theresia nummer. Pengar som fortsatt kommer gå till detta fantastiska SPANA Animal Rescue.

Nummer: 0762502050

Och vi, vi kommer fortsätta sökandet efter de två kvarvarande ungarna nu ikväll (fredag) och tidigt imorgon lördag innan vi återvänder till Sverige igen. Vi kommer också försöka få med oss kattmamman så att hon kan behandlas, så att hon inte får ännu en kull kattungar på gatorna här i Marrakech.

Tack till alla Er som bidragit med en peng. Alla bidrag räknas, stora som små. Kärlek till alla Er!

/David & Theresia

Nu började inte dagen så som vi hade tänkt oss. Ett möte med polisen här i Marocko satte dramatik på morgon där jag och Theresia blev till ett par nervösa åskådare.

Vår guide/chaufför hade ställt sig på gatan utanför hotellet. Det tog ca 60 sekunder från det att han lämnade bilen tills det att vi satte oss i den för att åka. En äldre man (“parkeringsvakt”) kom springandes och tyckte att han skulle ha betalt. Han ställde sig framför bilen när vår guide skulle åka, han bankade på bilen och då bröt tumultet ut. Polisen kom efter att vår chaufför tillkalla dom där jag tror att det bara blev till en förlust för samtliga inblandade. Det är svårt att veta för oss vad som gäller, men det kändes lite larvigt och onödigt att vår guide skulle betala för dessa 60 sekunder på gatan (han stod inte i vägen på något sätt). Nåväl… Vi kom i iväg till slut i alla fall.

Det fanns en tydlig plan för vart vi skulle stanna, men var det något specifikt ställe vi såg och ville stanna gjorde vår chaufför tydligt för oss att det bara att säga till.

Ett otroligt serviceinriktad och ödmjuk chaufför/guide var min och Theresias gemensamma åsikt. Han berättade också, att om det var något vi ville köpa så skulle vi berätta det för honom så vi inte skulle bli lurade att betala överpris. Så, efter ca 1,5 timme och en hel del trevliga samtal längs vägen med vår chaufför nådde vi till slut foten av Atlasbergen.

Vi vandrade en kort bit från bilen och kom till vad som idag stod som ett museum. Detta förklarades ha tillhört byns ledare en gång i tiden.

Mannen på bilden var den man som vår guide lämnade över oss till, och som kom att ta oss igenom utvalda saker i kulturen på ett mycket hängivet och humoristiskt sätt på en helt ok engelska.

“You know Black & Decker?” This is the first Black & Decker ever made” sa han och skrattade. Bilden nedan illustrerar alltså en borrmaskin som används idag i Ourika, byn strax nedanför Atlasbergen.

Vidare gick vi igenom mattorna som innehåller en rad olika budskap med allt från en moder som rekommenderar namn till sitt barnbarn till hur mattan ska skydda från onda ögat.

Det var även en rad andra detaljer som bl.a talade om huruvida det var en gåva till en man eller till en kvinna. Vi blev även lite förhörda av honom av det han gått igenom, och jag tror vi fick godkänt i våra svar ?

Vid ett tillfälle frågade han oss om vi var rädda för fladdermöss. Vi hade svårt att förstå varför han frågade det, men vi nej. Och vi hade nog aldrig kunna ana vad som väntade. Han lyfte mattan från väggen försiktigt…

…och där uppe, högst upp i mörkret var det en underbar fladdermusfamilj. Mannen som hade rundturen förklarade att han var väldigt mån om djur och hur han välkomnade dessa fladdermöss att få bo där under mattan. Det var betryggande hur han berättade om sin vilja beskydda djur överlag.

Traditionella musikinstrument stod näst på tur…

…där han bl.a tog upp en sax och frågade oss hur denna kunde ha en funktion i sammanhanget. Han klippte med den i luften och ett ljud skapades… “Simple as that” helt enkelt.

En oljereservoar/förvaring av olja var det stora hålet en gång i tiden.

Högst upp i huset bjöds det på en enorm utsikt…

När vi kom ner till bilen trodde jag att vi skulle åka vidare. Men då ropades jag in till nästa plats, en kvinnoorganisation. Här visades hur “berber kvinnor” skalade och malde nötter på ett traditionellt vis. Kvinnan längst till höger malde alltså dessa nötter för hand genom att snurra nötterna mellan två stenlager. Man kan tyda ett handtag på stenen som ligger överst. Användningsområden var bl.a för att doppa bröd i alt. ringla det över t.ex couscous. Kosmetik var ytterliga ett område för användning.

Man hade således också en liten butik med saker kopplat till bland annat hud -och hårvård längre in i denna byggnad.

Här fick jag även chans att smaka på riktigt jordnötssmör, malt mellan de stenar jag nämnde.

Det var så gott tillsammans med mjukt hembakat bröd!

Mästare på att ta hand om turister

Om det var en bra berättare och om vi fick bra bemötande i det jag skrev ovan så blev det ännu bättre vid nästa stopp.

Detta var en annan by där vi fick uppleva lite familjära förhållanden. Vi blev bjudna på te och fick ta del av hur det kan se ut och hur det kan vara i ett traditionellt hem där i Ourika.

Denna by var granne med en mäktig och helt fantastisk vy. Se bara! ?

Vandringen upp i berget…

…var väl höjdpunkten och det som vi verkligen såg fram emot. Vi blev tilldelade en ny guide som tog med oss på en vandring vi aldrig kommer att glömma. Mannen i grå tröja var den som ledde oss genom det hela. Nedan följer lite av en bildbomd där många bilder helt enkelt får tala för sig själva.

För att kortfattat summera denna trip till Atlasbergen så var det väl värt pengarna, flera gånger om. Vi betalade för den “körande guiden” ca 350:- per person, och då var det hämtning och lämning vid hotellet. För att gå in på museet/där vi stannade först kostade det ca 35:- per person. Vidare var det mindre utgifter för souvenirer, dricka och mat utefter önskemål. Maten vi åt innan vi åkte hem, mat plus efter och dricka kostade ca 220:- för både mig och Theresia inberäknat. Sedan får man lägga dricka på det om man så vill.

Ni som kanske har Marocko som ett önskat resmål misstänker jag då också liksom oss redan har Atlasbergen som ett huvudmål. Och till er vill jag bara tala om, att det är så mycket bättre än man kan tänka sig att det är. Detta är verkligen något att uppleva. Jag hoppas att dessa bilder, och denna korta berättelse kopplat till min och Theresia upplevelse kan motivera er att ta steget och genomföra denna resa.

Och om det kvalar in under begreppet hälsa? Ja, mycket mer självklart tycker jag nog inte att det kan bli. Att ta del av kulturen, naturen, de varma och välkomnande människorna och för att inte tala om vandringen på totalt ca 3 timmar. Detta om något tycker jag är hälsa. Eller har jag fel?

/David

Efter att ha noterat att hotellets gym här i Marocko inte hade det utbud vi önskade så blev det till att undersöka lite närmare vad annat vi kunde hitta. Vi blev tipsade om Club City Gym i Marrakech, 1,9 km från hotellet. Vi skärmdumpade bilder på GPS:en för att komma dit, där det första som stod på vägbeskrivningen var “Var försiktiga”… Hade inte aning om vad GPS:en syftade till. Vi åt frukost för att sedan bege oss ut i jakten på fitness ?

Det var inte så mycket fitness över frukosten, men jag ser ändå hälsa i det då jag ofta annars är noga med vad jag stoppar i mig i mitt första mål för dagen. Det är skönt att lite släppa på dett ett par dagar.

City Club Guéliz

Vi hittade det! City Club uppgavs vara en av Europas ledande gymkedjor, No 1 Fitness. Huruvida det stämde låter jag vara osagt. Vi, jag och Theresia lade fokus på att det skulle uppfylla det vi behövde, vilket det också gjorde.

En av personalen frågade om vi skulle värma upp med cardio och pekade mot den avdelningen. Men vi tackade nej och förklarade att vi hade promenerat i nästan en halvtimme i hettan för att hitta gymmet. Han tittade på oss som om vi inte vore kloka och fortsatt sedan att visa oss lite mer av gymmet. Man kan tro att vi redan tränat, men bilden är alltså tagen precis efter att vi hittat gymmet…

Väl inte bland vikterna och redskapen blev det till ett bra pass.

Vi drog väl medvetet ut lite på tiden för att kanske kunna undgå den värsta värmen som väntade oss där ute. Jag lägger gärna till att Theresia hittade värdinnan på gymmet som till en början helt snodde hennes intresse.

Vi tog en annan väg tillbaka där vi hittade ett köpcenter. Vi klev in i första hand för att svalka oss, men letade oss vidare till en food court som var belägen högst upp i bygganden. Den extra extra kycklingen som jag bad om var obefintlig, men det var gott ändå. Det smakade alltså bra mycket bättre än hur det såg ut.

Fortsättningen hem mot hotellet blev Lite av en nagelbitare då vi gick fel…igen, igen och igen. Till slut, utan att behöva tillkalla taxi, men efter att ha frågat ett antal hjälpsamma marokaner hittade vi vårt Novotel.

Vi tog oss en dusch och gick sedan ner till poolen för att svalka av oss. Det blev även lite kall dricka för oss båda två.

En dag som hade kunnat bli en tuffare utmaning men som ändå blev till en lagom sådan. Vi kommer avsluta denna söndag med en middag ute på stan. Det ser vi fram emot! ?

/David

Ja, vad hände? Jag och Theresia sitter i skrivande stund på ca 10.000 meters höjd. Utan tvekan det högsta och snabbaste inlägget jag gjort… Jag sitter med klockren musik i lurarna (just nu Unsteady – X Ambassadors) och mitt välbefinnande skulle jag säga överträffar det “normala” just nu.

Så hur hamnade vi här? Det var ett ganska snabbt beslut som var tvunget att tas för ca två veckor sedan. Min närmaste vän frågade väldigt överraskande om jag ville ha två platser på ett flyg till Marocko med hotell inklusive frukost inberäknat. “Eeeh…”, var nog mitt första “svar”. Jag kollade snabbt upp läget och återkom med svaret “Ja!” lite senare samma dag. Det var ju turligt och tacksamt också att det var inom ramarna för mina och min sambos semesterveckor. Vi kommer bo på Suite Novotel i Marrakech ⭐⭐⭐⭐

Ja, Swedish Supplements är också med på ett eller annat sätt. Gym är högaktuellt att leta upp beroende på hur gymmet på hotellet ser ut. Och såklart var tidningen i fokus just nu med på planet.

“Du är så värd detta!”

Vänskap är något jag värdesätter högt. Viljan att få andra i min omgivning att må bra ligger mig nära till hands. Och som man ibland säger – ofta kommer det tillbaka till en själv på ett eller annat sätt. I detta fall kom det verkligen tillbaka “Big time”!

Jag och min sambo Theresia fick alltså denna resa av den person som jag (även innan denna gåva ?) är glad att kalla min bästa vän. “Du är så värd detta! Se till och njut ordentligt!” var hälsningen innan vi klev ombord på planet.

Jag kommer få anledning att återkomma under veckan med lite uppdateringar kring resan. På måndag har vi i alla fall bokat in en guidad tur till Atlasbergen vilket jag tror kommer bli en väldig speciell upplevelse.

Tacksamheten att få göra denna resa tillika chans att vistas i en underbar miljö tillsammans med min Theresia blir nog svårt att sätta ord på (trots min vana i skrivprocessen). Personen ifråga som givit oss denna möjlighet förstår nog vår tacksamhet i sammanhanget. Tack!

/David

För er som inte vet om så har det på Facebook startat en sida vid namn Swedish Supplements Bakery. Grundare för denna sida är Swedish Supplements, en av marknadens ledande aktörer kopplat till kosttillskott. Jag styr det som sker på sidan och min duktiga sambo Theresia är skapare och hjärnan bakom alla recept/bakverk.

Det hela började egentligen med Theresia och hennes tävlingsplaner under 2016 där jag som hennes coach ville att hon skulle öka mängden protein i hennes kost. Hon har nämligen svårt med bl.a kött och det ligger lite historia kopplat till detta. Hon är dessutom svag för bakverk och det har väl också en del i processen som gjorde att hon började prova på att baka med mitt protein från Swedish Supplements. Hon kom att göra det så pass bra och snyggt att det hela uppmärksammades av Swedish Supplements. Ett möte senare i Göteborg hade även Theresia skrivit på ett kontrakt med uppdraget att baka för just Swedish Supplements Bakery. Efterfrågan att kunna baka med protein har ju ökat markant de senaste åren. Och här är vi…

Näringsvärde är ofta aktuellt att få veta, och detta anger vi alltid, även på Swedish Supplements Bakery på Facebook.

(Portioner: 8)
Näringsvärde/bit
Kalorier 163kcal
Protein 9g
Kolhydrater 12.5g
Fett 8.9g

Ingredienser:
1 ägg
1 dl lättströ
1 krm vaniljpulver
1 msk kakao
4 msk kokosolja
1 dl havremjöl
2 skopor Whey Protein Deluxe Heavenly Rich Chocolate
6 dadlar
4 msk mjölk
50 g sockerfri choklad (Cloetta)

Utförande:
1. Ställ ugnen på 175 grader och förbered en plåt med bakplåtspapper.
2. Mixa dadlarna ordentligt till be kladdig massa.
3. Vispa ihop ägg, kokosolja och de mixade dadlarna.
4. Tillsätt alla torra ingredienser utom chokladen. Rör om med en gaffel till en jämn, klibbig deg.
5. Använd handen och en sked till att forma runda bollar.
6. Placera ut på plåten och tryck ut degen till platta, runda kakor.
7. Grovhacka chokladen och tryck ner chokladbitarna i kakorna.
8. Grädda i mitten av ugnen i ca 5-8 min.
9. Låt sedan svalna helt på ett galler.

Servera gärna med ett glas mjölk.

Hoppas detta recept kan vara något som tilltalar och hoppas Swedish Supplements Bakery på Facebook kan inspirera er att prova på mer hälsosamt bakande. Vi delar med oss av ett recept i veckan och bakverken/recepten som syns där är alltid utan tillsatt socker och fria från gluten.

Och på tal om något helt annat så ska jag och Theresia börja planera lite och blicka framåt till denna lördag. För då…då bär det av till Marocko! ?

Ha nu en fortsatt fin dag där vänner!

/David

För närvarande är vi lite på “resande fot”,  jag, Theresia och min dotter Nova. Vi besöker nämligen min kära mor i Oskarshamn. När vi är här, även om det bara blir ett par dagar som nu, vill vi ändå hitta utrymme för träning. Det blir en hel del god mat, för att inte tala om mycket(!) mat vilket också gör att energin är på topp. Dvs ännu större anledning att leta sig till någonstans att träna.

Jag ser gärna möjligheterna i de alternativ som erbjuds när man är ute och reser. Jag uppskattar att lägga min träning i gymmet.

Även om det är liknande utrustning och även om man tillämpar liknande övningar så finner jag inspiration och motivation i det miljöombyte som sker. Men det är klart att man håller ögonen öppna för annan utrustning i det gym man besöker.

Denna gången blev det Actic i Arena Oskarshamn. Något som är bra är att under sommaren aktiverar Actic alla kunders passerkort så det blir tillgängligt att träna på alla Actic center i hela landet. Mycket uppskattat från min sida, och även ett smart drag från denna kedja.

Vad gäller variation skulle jag rekommendera er att ägna en stund och se vilka träningsmöjligheter som finns på den ort, eller för den delen i det land/stad som ni planerar åka till. Det behöver inte vara ett gym. Det kan vara möjlighet till löpning/löpspår, det kan vara utegym som med tiden blivit allt med populärt. Men det kan också vara andra aktiviteter där det är Ditt intresse eller fantasi som styr. Se gärna semestern som en chans att ta den där lilla extra tiden till rörelse. Jag vågar nästan lova, att det kommer bli en ännu mer tillfredsställande känsla att “slappa” och verkligen ha semester med detta inslag av träning.

Semester eller ej så önskar jag er alla en fortsatt trevlig vecka med allt vad det kan innebära ?

/David