Utanför träningen

Swish: 0762502050

SPANA Animal Rescue

De sista dagarna här i Marocko blev inte riktigt som tänkt. Dels fick jag under torsdagen lite feber och dels kunde jag och Theresia inte blunda för den sjuka kattfamiljen som vi passerade varje dag på väg till och ifrån gymmet.

Jag väljer att inte visa bilder på de sjukare katterna då det kan vara känsligt för många.

Från dag ett har vi haft med oss mat, mjölk och vatten till kattmamman och hennes små liv. Varje gång som vi börjat närma oss platsen där de vistas på (på en icke aktiv byggarbetsplats) kom kattmamman springandes emot oss som om hon visste att vi ville hjälpa hennes lilla familj. Utöver den mycket smala men ändå starka kattmamman hade vi under tiden noterat totalt fyra kattungar. Två stycken med goda chanser och två med mindre chanser att överleva.

Theresia som främst har varit initiativtagaren i detta hade under tiden här letat rätt på och fått tips om “SPANA Animal Rescue”.

Kattungarna var sällan ute samtidigt, så blev det som så att vi fick ta beslutet att ta en kattunge i taget och åka flera gånger istället.

Theresias tvätt tillika baddning varje dag kan jag säga var helt avgörande för att denna katt överlevde. Dessutom älskade den omhändertagandet, och njöt ordentligt av att få svalka av sig i den blöta våtservetten.

Vi tog försiktigt den första kattungen, den som var ute. Vi hoppade in i en taxi och bad chauffören ta oss till SPANA Animal Rescue. Han visste mycket väl vart det låg och berömde oss för det fina vi gjorde.

Väl framme möttes vi av andra anländande djur. Hästar, åsnor, hundar och katter. Den kattunge som vi tog in fick snabbt den vård den behövde. Veterinären på plats pratade god engelska och förklarade att den kommer få bo på centret tillsammans med många andra katter för att så småningom sättas ut för adoption.

Vi myste lite med den lilla kissen och sa hej då med gråten i halsen, glada och rörda över att ha kunnat hjälpa den. Vi hoppade sedan in i en ny taxi för att åka tillbaka till katterna. Just då var det inga kattungar ute, så vi passade på att gå tillbaka till frukostbuffén på hotellet då denna fortfarande var öppen. Därefter återgick vi till platsen för katterna igen.

Denna gång var en annan kattunge ute. Vi såg att det var en av dom med minimala chanser att överleva. Vi kelade lite med den men också med dennes mamma. Vi tog upp den lilla och hoppade in i en ny taxi för att återigen ta vägen till SPANA Animal Rescue. Där fick vi bekräftat att denna lilla kisse inte kommer kunna få ett dräglig liv. Den var redan blind pga den svåra infektionen i ögonen. Den hade fått en fin stund innanför Theresia tröja, med känslan av kärlek på vägen till centret där vi fick ta farväl. Också denna gång med gråten i halsen, men med känslan av sorg. Man vill så mycket, men ibland går det helt enkelt inte att göra mer. Vi mottog tacksamt ett tröstande meddelande av en vän som löd, “…ibland är att få avsluta sitt lidande det mest humana och omtänksamma man kan göra”.

Men nu till det verkligen fina i all denna blandning av glädje och sorg. Det var en person som bad om att få bidra med en slant till det vi gjort och gör. Fler personer anslöt varpå vi lade ut Theresias nummer för övriga som önskade swisha en lite slant. Vi är rörda av det bemötande vi fått där många valt att skicka en donation till Theresia som vidare går till det fina som detta ideella animal rescue gör för djuren.

Och när det gäller det marockanska folket finns det oerhört mycket kärlek till djuren. Men det finns tyvärr inte resurser att göra det som behöver göras. En taxichaufför ville inte ens ha betalt för resan för att han tyckte det vi gjorde var så fint (men han fick betalt ändå). Massor av människor som passerat där vi pysslat om katterna har kommit fram och tagit oss i hand eller bara sagt ett par ord i tacksamhet tillsammans med ett ödmjukt leende och bugande. Och en grupp ungdomar har tillägnat sin tid till att leta efter de andra kattungarna med oss. Vi har alltså upplevt ett ödmjukt Marocko vad gäller viljan för djurens bästa. Undantag finns såklart, det gör det alltid…överallt.

Med detta sagt kan man fortsätta skicka pengar till Theresia nummer. Pengar som fortsatt kommer gå till detta fantastiska SPANA Animal Rescue.

Nummer: 0762502050

Och vi, vi kommer fortsätta sökandet efter de två kvarvarande ungarna nu ikväll (fredag) och tidigt imorgon lördag innan vi återvänder till Sverige igen. Vi kommer också försöka få med oss kattmamman så att hon kan behandlas, så att hon inte får ännu en kull kattungar på gatorna här i Marrakech.

Tack till alla Er som bidragit med en peng. Alla bidrag räknas, stora som små. Kärlek till alla Er!

/David & Theresia

Nu började inte dagen så som vi hade tänkt oss. Ett möte med polisen här i Marocko satte dramatik på morgon där jag och Theresia blev till ett par nervösa åskådare.

Vår guide/chaufför hade ställt sig på gatan utanför hotellet. Det tog ca 60 sekunder från det att han lämnade bilen tills det att vi satte oss i den för att åka. En äldre man (“parkeringsvakt”) kom springandes och tyckte att han skulle ha betalt. Han ställde sig framför bilen när vår guide skulle åka, han bankade på bilen och då bröt tumultet ut. Polisen kom efter att vår chaufför tillkalla dom där jag tror att det bara blev till en förlust för samtliga inblandade. Det är svårt att veta för oss vad som gäller, men det kändes lite larvigt och onödigt att vår guide skulle betala för dessa 60 sekunder på gatan (han stod inte i vägen på något sätt). Nåväl… Vi kom i iväg till slut i alla fall.

Det fanns en tydlig plan för vart vi skulle stanna, men var det något specifikt ställe vi såg och ville stanna gjorde vår chaufför tydligt för oss att det bara att säga till.

Ett otroligt serviceinriktad och ödmjuk chaufför/guide var min och Theresias gemensamma åsikt. Han berättade också, att om det var något vi ville köpa så skulle vi berätta det för honom så vi inte skulle bli lurade att betala överpris. Så, efter ca 1,5 timme och en hel del trevliga samtal längs vägen med vår chaufför nådde vi till slut foten av Atlasbergen.

Vi vandrade en kort bit från bilen och kom till vad som idag stod som ett museum. Detta förklarades ha tillhört byns ledare en gång i tiden.

Mannen på bilden var den man som vår guide lämnade över oss till, och som kom att ta oss igenom utvalda saker i kulturen på ett mycket hängivet och humoristiskt sätt på en helt ok engelska.

“You know Black & Decker?” This is the first Black & Decker ever made” sa han och skrattade. Bilden nedan illustrerar alltså en borrmaskin som används idag i Ourika, byn strax nedanför Atlasbergen.

Vidare gick vi igenom mattorna som innehåller en rad olika budskap med allt från en moder som rekommenderar namn till sitt barnbarn till hur mattan ska skydda från onda ögat.

Det var även en rad andra detaljer som bl.a talade om huruvida det var en gåva till en man eller till en kvinna. Vi blev även lite förhörda av honom av det han gått igenom, och jag tror vi fick godkänt i våra svar ?

Vid ett tillfälle frågade han oss om vi var rädda för fladdermöss. Vi hade svårt att förstå varför han frågade det, men vi nej. Och vi hade nog aldrig kunna ana vad som väntade. Han lyfte mattan från väggen försiktigt…

…och där uppe, högst upp i mörkret var det en underbar fladdermusfamilj. Mannen som hade rundturen förklarade att han var väldigt mån om djur och hur han välkomnade dessa fladdermöss att få bo där under mattan. Det var betryggande hur han berättade om sin vilja beskydda djur överlag.

Traditionella musikinstrument stod näst på tur…

…där han bl.a tog upp en sax och frågade oss hur denna kunde ha en funktion i sammanhanget. Han klippte med den i luften och ett ljud skapades… “Simple as that” helt enkelt.

En oljereservoar/förvaring av olja var det stora hålet en gång i tiden.

Högst upp i huset bjöds det på en enorm utsikt…

När vi kom ner till bilen trodde jag att vi skulle åka vidare. Men då ropades jag in till nästa plats, en kvinnoorganisation. Här visades hur “berber kvinnor” skalade och malde nötter på ett traditionellt vis. Kvinnan längst till höger malde alltså dessa nötter för hand genom att snurra nötterna mellan två stenlager. Man kan tyda ett handtag på stenen som ligger överst. Användningsområden var bl.a för att doppa bröd i alt. ringla det över t.ex couscous. Kosmetik var ytterliga ett område för användning.

Man hade således också en liten butik med saker kopplat till bland annat hud -och hårvård längre in i denna byggnad.

Här fick jag även chans att smaka på riktigt jordnötssmör, malt mellan de stenar jag nämnde.

Det var så gott tillsammans med mjukt hembakat bröd!

Mästare på att ta hand om turister

Om det var en bra berättare och om vi fick bra bemötande i det jag skrev ovan så blev det ännu bättre vid nästa stopp.

Detta var en annan by där vi fick uppleva lite familjära förhållanden. Vi blev bjudna på te och fick ta del av hur det kan se ut och hur det kan vara i ett traditionellt hem där i Ourika.

Denna by var granne med en mäktig och helt fantastisk vy. Se bara! ?

Vandringen upp i berget…

…var väl höjdpunkten och det som vi verkligen såg fram emot. Vi blev tilldelade en ny guide som tog med oss på en vandring vi aldrig kommer att glömma. Mannen i grå tröja var den som ledde oss genom det hela. Nedan följer lite av en bildbomd där många bilder helt enkelt får tala för sig själva.

För att kortfattat summera denna trip till Atlasbergen så var det väl värt pengarna, flera gånger om. Vi betalade för den “körande guiden” ca 350:- per person, och då var det hämtning och lämning vid hotellet. För att gå in på museet/där vi stannade först kostade det ca 35:- per person. Vidare var det mindre utgifter för souvenirer, dricka och mat utefter önskemål. Maten vi åt innan vi åkte hem, mat plus efter och dricka kostade ca 220:- för både mig och Theresia inberäknat. Sedan får man lägga dricka på det om man så vill.

Ni som kanske har Marocko som ett önskat resmål misstänker jag då också liksom oss redan har Atlasbergen som ett huvudmål. Och till er vill jag bara tala om, att det är så mycket bättre än man kan tänka sig att det är. Detta är verkligen något att uppleva. Jag hoppas att dessa bilder, och denna korta berättelse kopplat till min och Theresia upplevelse kan motivera er att ta steget och genomföra denna resa.

Och om det kvalar in under begreppet hälsa? Ja, mycket mer självklart tycker jag nog inte att det kan bli. Att ta del av kulturen, naturen, de varma och välkomnande människorna och för att inte tala om vandringen på totalt ca 3 timmar. Detta om något tycker jag är hälsa. Eller har jag fel?

/David

Ja, vad hände? Jag och Theresia sitter i skrivande stund på ca 10.000 meters höjd. Utan tvekan det högsta och snabbaste inlägget jag gjort… Jag sitter med klockren musik i lurarna (just nu Unsteady – X Ambassadors) och mitt välbefinnande skulle jag säga överträffar det “normala” just nu.

Så hur hamnade vi här? Det var ett ganska snabbt beslut som var tvunget att tas för ca två veckor sedan. Min närmaste vän frågade väldigt överraskande om jag ville ha två platser på ett flyg till Marocko med hotell inklusive frukost inberäknat. “Eeeh…”, var nog mitt första “svar”. Jag kollade snabbt upp läget och återkom med svaret “Ja!” lite senare samma dag. Det var ju turligt och tacksamt också att det var inom ramarna för mina och min sambos semesterveckor. Vi kommer bo på Suite Novotel i Marrakech ⭐⭐⭐⭐

Ja, Swedish Supplements är också med på ett eller annat sätt. Gym är högaktuellt att leta upp beroende på hur gymmet på hotellet ser ut. Och såklart var tidningen i fokus just nu med på planet.

“Du är så värd detta!”

Vänskap är något jag värdesätter högt. Viljan att få andra i min omgivning att må bra ligger mig nära till hands. Och som man ibland säger – ofta kommer det tillbaka till en själv på ett eller annat sätt. I detta fall kom det verkligen tillbaka “Big time”!

Jag och min sambo Theresia fick alltså denna resa av den person som jag (även innan denna gåva ?) är glad att kalla min bästa vän. “Du är så värd detta! Se till och njut ordentligt!” var hälsningen innan vi klev ombord på planet.

Jag kommer få anledning att återkomma under veckan med lite uppdateringar kring resan. På måndag har vi i alla fall bokat in en guidad tur till Atlasbergen vilket jag tror kommer bli en väldig speciell upplevelse.

Tacksamheten att få göra denna resa tillika chans att vistas i en underbar miljö tillsammans med min Theresia blir nog svårt att sätta ord på (trots min vana i skrivprocessen). Personen ifråga som givit oss denna möjlighet förstår nog vår tacksamhet i sammanhanget. Tack!

/David

Pappa, sambo, pedagog, egen företagare, bloggare, inspiratör, atlet, online-coach, grundare av tävlingsföreningen Team B-Strong, Nacka…

Jag har blivit tilldelad det ärofyllda uppdraget att agera bloggare här på halsafitness.se tillsammans med en rad andra fina inspiratörer tillika nya kollegor. Jag har tidigare haft min blogg på fitnessformen.se, men med tanke på de förändringar som skett där blev det nu till en bra och för mig väldigt tacksam lösning att kliva in i denna portal. Dock är omjag oerhört tacksam över den tiden och förtroendet som jag fick på fitnessformen.se samt själva tidningen Fitness For Men. Så tack till alla inblandade där.

Jag visste inte riktigt hur jag skulle sätta ihop ett “introducerande” inlägg här, men orden som jag inleder detta inlägg med är ord som jag skulle säga att jag kan kopplas ihop med. Så, för att utveckla det en aning…

• Jag är pappa till en härlig, glad och positiv 9-årig tjej som efter sommaren ska inleda sitt tredje skolår. Det är en tjej som jag är väldigt stolt över att vara far till.
• Jag är sambo med kvinnan som jag fått erfara har en mycket god känsla för att andras bästa. En kvinna som älskar att stötta och se lycka hos sina nära och kära. En egenskap som jag väldigt mycket värdesätter hos min Theresia. Till familjen lägger jag också till tre hundar och två katter.

• Jag arbetar som pedagog (Lärare i fritidshem) på en särskola för barn i behov av särskilt stöd. Det är en grupp individer som jag stöttat och arbetat med i ca 15 år. Får jag välja själv kommer det bli många fler år inom denna fantastiska verksamhet på ett eller annat sätt. Min arbetsplats är lokaliserad i Stockholm (Nacka), där jag även har min bostad.
• Jag har nyligen startat ett företag som heter B-Strong Sweden. Det är ett företag som i första hand bedriver online-coachning, men det är också ett företag som kopplas till den tävlingsförening och lite annat som jag kommer berätta mer om så småningom. Jag är utbildad licensierad personlig tränare och certifierad kostrådgivare. Det kan vara värt att veta då jag i sammanhanget nämner online-coachning.

• Jag har (försökt) förmedlat inspiration genom min blogg “Inspired by Dave” sedan slutet på 2012. Jag agerade först “egen”/självständig bloggare för att sedan bli tillfrågad av fitnessformen.se att flytta min blogg dit. Och nu har jag alltså glädjen att kunna skriva på halsafitness.se.
• Målet med mitt bloggande har alltid varit att inspirera till att hitta sin väg att utvecklas inom hälsa och fitness. Hälsa ska alltid komma i första rummet, och just inom fitnessindustrin med tävlingar och allt vad det kan innbära kan det ibland ifrågasättas huruvida hälsan just kommer i första hand. Detta är en fråga som ni definitivt kommer få ta del av mina tankar här genom mitt skrivande.
• Jag har tävlat inom Men´s Physique och är således atlet i Team Swedish Supplements. Swedish Supplements är ett ledande företag inom kosttillskottsbranschen och jag har haft dom som trogen sponsor sedan bildandet av detta företag. Eventuella tävlingsplaner kommer ni få ta del av så småningom. Och alltid med målet att inspirera er läsare på ett eller annat sätt.

• Jag bedriver genom mitt företag B-Strong Sweden online-coachning främst för individer som helt enkelt söker en hälsosammare livsstil. Men har man som avsikt att tävla inom fitness och bodybuildning kan jag coacha även där.
• Jag är grundare av tävlingsföreningen Team B-Strong där jag för närvarande har tre duktiga atleter med i teamet. Detta kommer sakteliga utökas, och vill man ansöka om en plats gör man bäst i att skriva till inspiredbydave@gmail.com.
• Nacka ja… Där har jag just nu min bostad i vackra Järla Sjö. Det är en plats som jag funnit en hel del kärlek till på bara 2,5 år och jag kommer nog på ett eller annat sätt ha mitt boende här i Nacka länge till.

Så vad kan ni förvänta er av mig här i min skrivprocess? Jag ämnar skriva mycket om det mentala i vardagen och de beteenden som vi kanske har som avsikt att ändra, eller för den delen vill upprätthålla. Motivation och inspiration är begrepp tillika områden som intresserar mig. Detta går även att se en stark koppling till genom mitt val av yrke med barn i behov av särskilt stöd. Forskning, studier och allmänna tips kopplat till hälsa och träning kommer ni också få ta del av såklart. Och sist men inte minst kommer jag dela med mig av en hel del glutenfria recept som alltid bakas utan tillsatt socker och dessutom tillsammans med en god andel protein med hjälp av Swedish Supplements produkter.

Recepten delas först och främst genom en relativt nystartad sida på facebook som heter Swedish Supplements Bakery. Min duktiga sambo skapar bakverken och jag agerar skribent för sidan.

Jag hoppas kunna nå ut till så många som möjligt och på något sätt påverka till en mer positiv livsstil och framförallt inspiration oavsett vad ditt mål kan tänkas vara. En annan trevlig faktor som jag absolut tycker för min egen del går att koppla till hälsa, är att jag idag går på fyra veckors semester ?

/David

Tröjan med just texten “Work hard be humble” fick jag faktiskt av min dotter Nova. Det värmde extra mycket att den kom från henne då det utan tvekan är ett mindset tillika egenskap som jag gärna förmedlar vidare till henne. Ödmjukhet har kommit att bli ett av mina ledord i livet.

Jag gjorde ett inlägg för en tid sedan med rubriken, “Talang har inte en chans mot hårt arbete”. Här riktade jag fokus på det hårda arbete som ligger bakom många framgångar. Och på något sätt är det en befrielse att nå ett mål med vetskapen om att man har slitit för att nå dit, det ligger en viss känsla av genuin stolthet i det.

Ödmjukhet för mig handlar mycket om att ha ett öppet sinne och bibehålla detta i alla tänkbara situationer. Ödmjukhet för mig är också att utgå från att ingen egentligen vill mig illa, och att oväntade beteenden som ibland kan verka tveksamma allt som ofta har en orsak varför dessa uppkommer.

Jag tänker ofta på hur jag bemöter andra och vad dessa “andra” kommer att ta med sig från vårt möte… Kan du låta personen du interagerar/samtalar med få vandra iväg med en positiv känsla, varför inte sträva efter att det också ska bli så?

I dessa möten finns det mycket utveckling att hämta.

/DMC

Strax efter att jag skickat in min text till tidningen kom det till min vetskap att det var den sista av sitt slag.

Det var med full förståelse ett något dystert budskap som jag fick ta del av när man förklarade att det nummer som är i butik nu blir det sista pga av vikande upplaga. Detta sker alltså efter 4,5 år och 45 nummer där jag det senaste året fått äran och möjligheten att utgöra en del i den fantastiska tidningen.

Tack till alla Er som på något sätt stöttat Fitness For Men och tack till alla Er som peppat och uppmuntrat mig kring det jag gjort för -och i tidningen.

Det har sannerligen varit ett förtroendeingivande uppdrag att få ha “David har ordet” där jag hoppas att jag kunnat nå ut och på något sätt inspirerat och motiverat några av er. Olof, du är den person som jag haft närmast kontakt med och du är också den person som var anledning till att David har ordet skapades. Tack!

Hur det än är kommer fitnessformen.se och min blogg leva vidare. Det ger mig ändå chansen att fortsatt leverera både inspiration och motivation genom detta forum.

Värt att lägga till är hur mina medförfattare i tidningen under en längre period, kanske utan deras vetskap, har agerat förebilder för mig. De jag syftar till är bl.a Niklas Wadman, Robert Kronberg och Martin Löwgren. Så ett stort tack även till Er.

Hur tråkigt detta än må vara med nedläggningen av tidningen och hur gärna jag än hade velat fortsätta författandet så måste jag välja att fokusera på det positiva som sker i min vardag. Jag går ständigt i tankar på hur jag ska utveckla det jag gör. Vad gäller mitt B-Strong Sweden och Team B-Strong så är det två personer som jag nu i veckan kommer presentera för er.

Det(!) ser jag väldigt mycket fram emot!

“Med en positiv mental attityd är chansen större att saker blir därefter”

/DMC

Idag (lördag) tyckte Theresia att jag skulle åka och träna på morgonen. Hon sa att hon hade planerat in saker resterande delen av dagen. Jag lydde hennes råd så jag skulle få till någon träning alls.

För att göra en lång historia kort så har både jag och Theresia gått och varit en hel del tankspridda de senaste dagarna syftat till en händelse som vi inte riktigt kan förstå. Men så är det ibland…och det kan också vara nyttigt att lära sig att dessa situationer uppstår och att man får acceptera dessa.

Theresia har väl noterat att jag varit något annorlunda/frånvarande trots att vi talat en hel del om det som hänt. Och här agerar min älskade sambo ofta på ett väldigt kärleksfullt och omtänksamt sätt…

Så… Jag kom alltså hem från gymmet och hon ville fortfarande inte berätta vart vi skulle åka. Vi satte oss i bilen, Theresia, Nova och jag. Vi åkte först för lämna vår lilla Blanca (våran hund) hos Theresias mamma i Tullinge.

Sedan bar det vidare av bort mot Salem och där förstod jag väl lite vart vi var på väg.

Theresia berättade att “så, här dumpar vi dig”. Vi hade hamnat i Salem där min bästa vän Joel bor. Theresia förklarade vidare att hon sett att jag varit tankspridd, så hon han pratat med Joel dagen innan och bestämt med honom att jag skulle komma över. Detta medans hon och Nova passade på att umgås och gå på bio i Heroin City.

Väl hos Joel så är han en person som är förbannat bra att prata med. Han går in helt opartisk i diskussionerna, han lyssnar och ger sin syn på det vi talar om. Ofta bistår han med ett perspektiv som jag kan ha förbisett. Sedan så är det ju alltid lika fantastiskt och givande att sätta mig ner och spöa honom i ett par FIFA matcher ?

För mig är det väldigt värdefullt att kunna sätta mig ner med Joel, med PS4 handkontrollen i händerna och lägga fokus på tv:n och detta fängslande FIFA 17. En stund där jag kan koppla bort alla tankar och eventuella problem för en stund för att sedan komma tillbaka “starkare”. Hoppas ni har era ställen som ni känner att ni kan “vila” i för att hämta energi eller för att helt enkelt “pausa” tillvaron för en stund.

Jag fick ju ockås tillfälle att lyssna på Joel lite då han passade på att gnälla lite över den självförvållande smärtan han åsamkar sig. Denna smärta som han utsätter sig för äger rum i en tatueringsstudio där han under ett par sessioner håller på att fylla ena armen med detta artisteri.

Så det är två personer jag vill tacka. Det är dels Joel som alltid ställer upp då jag känner att jag vill/behöver prata. Sedan är det såklart min fantastiska Theresia som utgör en obeskrivligt värdefull del i mitt liv. Tack för ditt sätt att visa mig kärlek och omtänke när jag behöver det som mest. Jag älskar dig! ❤️

/DMC

Häromdagen genomförde jag ett axel och triceps pass på ett gym som jag helt klart har underskattat en hel del.

Actic i Årsta har både en fräsch lokal på två våningar samt god serviceinriktad personal. Just denna personliga kontakt, eller snarare möjlighet till kontakt (även om jag inte pratar allt för mycket med gymmens anställda) är viktigare än något annat på alla de gym jag tränar på. Jag har tränat på “obemannade” gym, och det är helt enkelt inte samma sak…enligt mitt tycke.

Hur det än är med detta så hittar vi olika budskap på olika gym. Klart de vill sälja gymkort och att vi ska träna, men somliga har ett sätt som jag anser lämpar sig bättre.

Budskapet ovan från Actic Årsta är väl egentligen något som väldigt bra sammanfattar vad det egentligen handlar om. Inte bara texten på skylten i, utan också hur de anställda levererar detta budskap utan att ens säga det. En del av oss njuter mest av den faktiska stunden i gymmet, och andra njuter mer av det som kommer efter, nämligen att ha hälsan och känslan av att både fysiskt och mentalt vara på topp utanför gymmet.

Hoppas ni liksom jag kan se det positiva i sammanhanget och att det är eller kan bli till en livstil tillika synsätt för Er.

/DMC

I mitt heltidsyrke som pedagog/lärare ställs jag dagligen inför situationer där både analys och kartläggning är en del av vardagen. Jag har förmånen att få arbeta med barn i behov av särskilt stöd och har så gjort nu i ca 13 år. Erfarenheten jag fått med mig har gjort att jag känner ödmjukhet inför livet där tacksamhet väntar bakom varenda hörn.

Fortsättningsvis har jag i mitt yrke allt mer och mer kommit till insikt hur individuellt det kan vara med svårigheter i vardagen. Detta vill jag mena på att jag möter även hos de klienter som jag åtar mig. En sak som fascinerar mig, som jag också får se varje dag, är att vi alla har våra unika sätt att bemöta och hantera dessa svårigheter. Ett lämpligare ordval för svårigheter ser jag kan vara att istället se det som utmaningarna eller områden där vi har potential för utveckling. Lika unika som är som individer, lika unika är vi i vårt sätt att möta utmaningar.

Det vi alla ändå har gemensamt är att vi på ett eller annat sätt har ett behov av återhämtning. Inom mitt yrke pratar vi om en plats som man kan vila i, en plats att fylla på med energi. Detta kan te sig på väldigt olika sätt. En person som annars är aktiv kanske uppskattar att ligga i soffan en stund och lyssna på musik. En annan föredrar kanske att vara kreativ bakom kameran.

Jag har min stund för “vila” när jag spelar tv-spel (det är 100% FIFA som gäller).

Även om det är en plats där jag kan vara ganska uppspelt och allmänt “taggad”, är det också en plats där jag kan koppla bort allt annat. Just då är det bara jag och tv-spelet. Det är absolut en plats som är väldigt värdefull för mig. Så att vila behöver som i mitt första exempel, inte innebära att ligga ner och ta det lugnt. Vi är som sagt unika och detta behöver vi respektera.

Den inledande bilden högst upp i detta inlägg är för mig en liten favorit-hörna på ett hotell i Norrköping. Jag finner lugn bara av att titta på denna hörna.

Så tänk på att ta ett kliv tillbaka ibland till den där platsen där Du finner vila. Det kommer komma tillbaka till dig senare på ett mycket positivt sätt om du ger dig själv detta. Att växa fysiskt under vila i all ära, men inget är viktigare än att låta oss växa mentalt.

/DMC

I det som är just nu måste jag låta mig själv ha tålamod och våga tänka mer långsiktigt. Jag har nu inte tränat sedan i torsdags förra veckan och tänker att nästa träningsdag kommer att bli först på lördag.

Jag har valt att göra på detta sätt just för att jag långsiktigt ska finna vinning i att låta kroppen få vila under denna period. Som jag skrev i förra inlägget är smärtan i mina leder ett tecken på att kroppen inte är helt frisk och då heller inte redo för den belastning som jag både vill och behöver utsätta den för. Det kan vara svårt att fokusera på vila och återhämtning då träningen är en livsstil. Att “plocka bort” detta, även om det bara är för en vecka känns det onekligen märkligt och lite jobbigt.

Ibland kan det helt enkelt vara så att vi behöver avstå från det vi älskar för att sedan kunna återgå och fortsätta skapa framgångar i det vi håller varmt om hjärtat. Vägen till framgång kommer förr eller senare, på ett eller annat sätt att kantas av motgångar. Just då gör vi klokt i att inte ha så bråttom. Skapa en känsla där det är ok att ta ett steg bakåt för att sedan kunna ta två framåt.

Sedan kvarstår ju det faktum att det för mig blir lite extra tid över till FIFA….

…och mys i soffan med min Theresia framför en bra film ?

/DMC