Utanför träningen

Många talar om att man inte ska se bakåt. Tankarna kring detta kan vara av olika innebörd där jag bara skulle vilja frambringa den positiva effekten som jag gärna ser ska vara målet i detta. Jag blickar ofta tillbaka, främst av anledningen att finna en ökad mängd motivation och inspiration. Better Bodies Challenge och veckorna däromkring är ett av dessa tillfällen som jag gärna ser som motiverande att se tillbaka på.

Jag tror ni förstår att formen inför en tävling kanske är något som kan ligga i fokus flr min del. Men för dom som inte tävlar då? Dom som inte har ambitionen att slå sig in i en bransch som för många kan vara väldigt extrem? Detta anser jag är otroligt viktigt att ha förståelse inför och att göra skillnad på. Vi alla har olika uppsatta mål och således olika stunder och tillfällen i livet att blicka tillbaka till. När det för mig handlar om att blicka tillbaka till perioden kring Better Bodies Challenge kan det för en annan person handla om att blicka tillbaka till kanske en av de tuffaste perioderna i livet.

Kanske handlar det om övervikt eller kanske handlar det om en period då man var mentalt slutkörd. På samma sätt som jag blickar tillbaka med önskan och förhoppningar om att skapa samma eller mee framgång kan det vara motiverande att ha en period i livet som man gärna inte vill tillbaka till.

Jag brukar säga att “har du inte den mentala hälsan kommer du med största sannolikhet inte kunna skapa framgång som du vill kopplat till den fysiska hälsan”. Varför jag menar att det kan vara på detta sätt är för att med ett mentalt sinnestillstånd som inte är där det ska vara medföljer ofta annan problematik. Något jag tänker på är sömnen som kan vara ett dilemma vid mental ohälsa. Och nu syftar jag inte bara till för lite sömn… Även för mycket sömn kommer att skapa en obalans som inte är gynnsam rent fysiskt. Detta kan visa sig vid t.ex depression då man kan hamna i en situation där man blir handlingsförlamad och väldigt inaktiv. Man förespråkar gärna 8 timmars sömn, men pratar också att man absolut bör ligga mellan 7-9 timmar. Gärna inte under, och gärna inte över detta. Mycket kopplas till hormonbalansen i kroppen som sätter igång en rad olika processer som inte främjar hälsan om man landar utanför detta spann.

Dit jag vill komma är, att det är ok att vara där du är. Det är ok att blicka tillbaka, oavsett vilken period det än må ha varit i livet. Men det jag också föreslår är, att det ska vara ett tillfälle som på ett eller annat sätt kan få dig att ta dig framåt och skapa progression för dig själv. Detta handlar om ett mindset där du behöver viljan att se och viljan att skapa framgång för dig själv.

Tänk framgång så är chansen större att det också blir därefter!

/DMC

Igår när jag scrollade igenom instagram blev jag påmind om något som i min värld rent ut sagt är något helt galet. Min gamle vän David Björk ska under lördagen genomföra något som för mig kanske är den mest otänkbara frivilliga utmaningarna av dom alla. På agendan för David denna lördag ligger nämligen en Ironman. Om inte mitt sifferminne sviker mig ska han alltså simma 3,86 kilometer, 180,2 kilometer cykel och så lägger vi till ett marathon på det, dvs lite drygt 42 klimeter löpning. Det är lika fascinerande som korkat tycker jag att ge sig in på något som detta ?

Om jag ska koppla min text till rubriken till detta inlägg så handlar det just om att se andra göra saker som ligger så otroligt långt ifrån ens egna tankar att genomföra. Att försöka ge sig in i andra tankegångar och försöka notera viljan att ta sig an en utmaning finner jag otroligt givande och lärorikt. Motivation är drivkraften i allt vi gör och tiden man lägger ner för att nå sitt mål är något som varje enskild individ värdesätter på sitt sätt. Jag antar att det är därför jag arbetar med det jag gör…

Barn i behov av särskilt stöd. Barn som innehar en enorm vilja att bli sedda och att få människor i deras omgivning att förstå dom. När det gäller autism och utvecklingsstörning visar min erfarenhet att de största svårigheterna ligger i att just kommunicera. Detta möter jag varje dag i mitt yrke som pedagog där jag vill skapa möjligheter för de barn/elever jag arbetar med att kommunicera utifrån deras förutsättningar och behov. Ibland är det lättare och ibland är det svårare. Det är just i det sistnämnda skedet när det är svårare, där utmaningen är som störst, där mår jag som bäst. Att försöka förstå vad det är denna fantastiska och unika individ försöker säga till mig och så småningom dessutom klura ut detta, det är en känsla jag gärna vill uppleva varje dag.

Vidare i mitt andra yrke som onlinecoach, personlig tränare och kostrådgivare ser jag en likhet i att försöka förstå vad klienten är ute efter. Målsättningen är att skapa en hållbar vardag där grunden till denna ligger i tankarna hos den enskilda individen. Förhoppningsvis kan jag med mitt inflytande hjälpa andra att ta sig i den riktning man önskar, oavsett vilket av mina yrken som det är fokus på för stunden…

Och till Dig David min vän, lycka till med denna underliga men ändå lika häftiga utmaning. Du imponerar i det du gör, verkligen! ?

/DMC

Man brukar väl säga att “Nu är bollen i rullning”? Min tolkning på detta är att man inlett något där en viss utgång/resultat är önskvärt.

Jag har ganska länge nu haft en dröm kopplat till träning, fitness…och hälsa överlag. En dröm om att tillföra mer motivation och glädje i vardagen och något man vill stå för oavsett vart man är i vardagen.

Ett första steg kan vara att skicka in en ansökan om “ensamrätt” till detta ändamål. I mitt fall handlar det dels om ett namn men också om en logga som ska symbolisera och pryda det jag syftar till, det jag drömmer om.

Min önskan är att innan detta år är slut ska ni få möjlighet att bära detta bl.a under era träningspasset.

Jag har av flera anledningar inte känt att det har passat att ta tag i detta “på riktigt” förrän nu. Så jag hoppas innerligt att det blir godkänt så jag så snart som möjligt kan få presentera och sprida nyheten i åtanke. Det kommer börja smått men med ett större mål i fokus. Ett steg i taget ?

/DMC

Vi är nog alla bekanta med detta spel, “Pokémon Go”, som tagit världen med storm. Ja faktiskt, världen!

Det är en hel del kritik som riktats mot spel i allmänhet som absolut delvis är befogad kritik. Spelandet hos barn och ungdomar är en del av orsaken till den stillasittande kulturen som kommit in i våra hem. I takt med att detta har ökat har även ohälsan ökat och bristen på rörelse gör sig påmind på olika sätt i familjer runt om i landet.

Just rörelse är ett dilemma där olika grupper av människor har olika lätt och svårt. Jag använder begreppet “grupper människor” för att tydliggöra det faktum att vi alla är olika, eller jag kanske ska skriva unika. Det sistnämnda är ett mer rättvist ord anser jag.

Det finns grupper med individer i samhället som inte haft valet att skapa sig själv så goda förutsättningar som möjligt. Det finns individer som tvingas leva med svårigheter som de måste hantera livet igenom. Somliga får möjlighet till hjälp och kan hitta ett system som ändå gör vardagen fungerbar medan andra tyvärr inte hittar detta. Hur svårigheterna då kan utveckla sig, det vill jag inte ens ta upp här.

Alla unika på sitt sätt

Detta gäller både dig och mig, vi är alla unika. Däremot finns det en specifik grupp människor som ligger mig varmt om hjärtat som jag lite har som avsikt att fokusera på i detta inlägg. Det är människor som utgör en stor del av min vardag där jag i min yrkesroll som pedagog vill stötta och låta den där självständigheten infinna sig i de dagliga sysslor som är så självklara för många andra. Men för detta krävs motivation.

En person med asberger syndrom eller autism kan vara unik på så sätt att det är väldigt omotiverat att ta eller upprätthålla kontakt med andra människor, eller för den delen att vara bland människor över huvud taget. För bara ett par dagar sedan kunde vi läsa i expressen om Jakob. Han förklarade tanken på att gå ut och vara bland andra människor i en park som något väldigt skrämmande. Vidare lyder texten att dessa människor, som Jakob, är en grupp individer som glöms bort. De glöms av både samhället och av politikerna. Jakob förklarar att rädslan för att gå ut försvinner när han spelar Pokémon Go. Detta är motivation, motivation för honom.

Jag vågar lova er att Jakob inte är ensam om detta. Det är personer med dessa svårigheter som fått upp ögonen och hittat just motivation till att gå ut. Och inte bara gå ut…utan att dessutom interagera med andra människor kopplat till spelet. Ett interagerande som i vilket annat sammanhang som helst hade kunnat vara laddat med både rädsla och skräck. Det är lätt att sitta och kritisera spel som detta, hur det “uppslukar” en persons tillvaro. Det är också lätt att kritisera människan utan att veta vad som försigår i hans eller hennes värld. Men snälla, glöm för all del inte bort vad det kan betyda för många, för hela familjer att se en familjemedlem äntligen socialisera sig. Ja…även om det är tack vare ett förbannat spel!

Rörelse är en annan aspekt. I och med detta spel är det många som kommer ut och rör på sig. Jag tycker det är väldigt tydligt att det finns både sociala och fysiska vinster att ta hänsyn till innan kritiken riktas åt detta håll.

Det har dock dykt upp tragiska fall om olyckor kopplat till spelet. Jag vill verkligen inte bortse från detta. Känner man sig osäker som förälder att låta sitt barn införskaffa Pokémon Go rekommenderar jag som en god vän sa i en intervju med 24Kalmar.se , nämligen att du som förälder engagerar dig och gör detta tillsammans med ditt barn.

Denna goda vän är Martin Harrysson Gustafsson som tillsammans med sin fru Josefina driver företagen och sidan Fitnessmat på Facebook.

Kung Över Livet

Detta är en organisation där jag först tog del av en reaktion som jag kanske inte hade väntat mig. Jag var väl för trångsynt för att förstå hur ett spel som detta kunde ha sådan genomslagskraft. Kung Över Livet som organisation tolkar jag vill uppmärksamma NPF-diagnoserna och vad detta kan betyda ett barn och andra närstående. På deras instagram sida (@kungoverlivet) samt Facebook sida belyser man väldigt fint det jag skriver.



Detta ovan är endast en bråkdel av alla positiva kommentator från föräldrar och andra familjemedlemmar)

Här fick jag också bekräftat vilken betydelse detta spel haft för barn och ungdomar och dess familjer. Det är här föräldrar som förklarar att deras barn på eget initiativ för första gången på väldigt länge tagit klivet utanför dörren, för att dom vill. Det går inte att undgå glädjen som infunnit sig hos dessa föräldrar och familjer. Det är inte alltid bara att säga till sitt barn att gå ut och leka, framförallt när det handlar om ett barn/ungdom som har ett funktionshinder. Det kan som sagt vara rädsla, skräck eller bristande motivation som ligger bakom det hela. Det är inte bortskämda eller icke uppfostrade barn det handlar om. Ha gärna detta i åtanke när du möter någon som kanske är inne i sitt Pokémon Go spel.

/DMC

Vad jag förstår är detta inlägg nummer 500 här på fitnessformen.se. Alltså totalt, vi som bloggar här på denna fantastiska webbportal. Jag tycker det är lite häftigt att ingå i denna skara med detta unika förtroende tillika möjlighet att få leverera inspiration och motivation så som jag önskar göra. Med det sagt skulle jag i detta inlägg vilja skriva om ett par faktorer, helt avgörande faktorer som är nödvändiga när det kommer till att lyckas. Talang är ett begrepp som jag kommer ta upp. Men vad är talang? Måste jag ha detta för att lyckas? Eller kan jag lyckas trots att jag inte har talang?

Själva begreppet talang hänvisas till begåvning inom ett specifikt område, eller för den delen flera områden. Talang är för mig när en person klarar av något på ett väldigt unikt sätt, en person som hittar ett “flyt” i något som för många andra är väldigt svårt eller krävande. Man brukar lite säga att “det flyter i blodet”, enligt mig en bra metafor men som man ändå kanske inte förstår. Det är just det som jag finner fascinerande med talangfulla individer, den bara finns där…

Men du har ju talang

Jag tror att det är otroligt många som fått höra detta, främst när det kommer till idrott. Ja, jag är en av dessa där jag ibland fick det sagt till mig av min dåvarande coach att “David, du kan gå hur långt du vill, det sitter här uppe” sa han och pekade på skallen. Kanske hade han rätt, det var flera coacher under min “hockeykarriär” som noterade detta för mig. Men det är ändå den första som sa det, Kjell Larsson, som verkligen berör när jag väl tänker tillbaka på det idag. Det är ord som jag tagit med mig och som jag ibland försöker applicera till andra saker i vardagen.

Faktum kvarstår ändå att man kan besitta all talang i världen… Men om man inte förstår eller vet hur man ska nyttja denna talang så är den inte så mycket värd när det väl kommer till att ta det där sista steget för att maxa sin prestation. Många är inte ens medvetna om att man har talang varpå denna går “förlorad” om man inte får hjälp med att se och förstå denna hos sig själv.

Talang i all ära…

Som jag skriver ovan så finns det individer som inte vet eller förstår hur man bäst kan sin nyttja talang. Sedan har vi individer som inte ens har denna talang att “luta” sig mot. Till alla er som tror att ni inte har detta… Talang har inte en chans mot vilja och hårt arbete! Så är det verkligen i min värld och det är så det alltid kommer att vara. Har du inte redan detta tänk inom dig så tycker jag att du ska uppmärksamma detta faktum. Måhända är det kul att se någon som imponerar och har lättare för något, men de allra flesta vill se vilja och hjärta i en prestation.

En talangfull individ som inte kämpar och inte förstår vilket arbete som krävas för ta sig vidare kommer heller inte att göra så. Men en person utan talang som har med sig hjärtat hela vägen och visar vilja, driv och dedikation har mycket bättre förutsättningar och möjligheter att ta sig vidare.

Med andra ord… Det är inte talangen som kommer uppfylla dina drömmar. Det är inte talangen som är bränslet till en prestation. Det är vilja, motivation och inspiration som kommer att ta dig dit du vill. Jag vill mena på, att om vi använder dessa ingredienser på rätt sätt så kan alla, vem som helst komma en ordentligt bra bit på vägen mot det vi drömmer om. 

 “Jag säger inte att det kommer vara lätt – men jag säger att det kommer vara värt det!”

/DMC

Jag är nu inne på andra veckan på min semester och känner nog att jag fått ett bra “flyt” på aktiviteter, framförallt kopplat till tiden då min älskade dotter är hos mig. Det blir lite mer struktur på saker och det blir ett annat fokus på något sätt. Dvs fokus ligger mestadels på Nova och att hon ska ha roligt, med all rätt. Jag vill ju ge henne så mycket jag bara kan, där jag anser att skratt och minnen är det absolut bästa och det som hon kommer att uppskatta mest att ha med sig när hon växer upp.

Du behöver inte alltid betala för lustfyllda dagar…

Dagarna som Nova hittills har varit hos mig och min sambo Theresia har varit underbara. Vi har besökt 4 badplatser på 5 dagar och precis som jag skrev ovan så ser jag hennes glädje och skratt som något hon uppskattar allra mest. En annan sak som är positivt är att det inte kostar att besöka dessa badplatser. Det är bra för Nova att veta också att man inte behöver spendera massor av pengar för att ha roligt. Jag ser det som lite av en utbildning där jag som förälder ansvarar för huruvida Nova ska lära sig att uppskatta saker omkring henne.

Vattenbanan, eller Slip’n’slide som ni ser längre ner var vi dock tvugna att betala en slant för.

Det finns en hel del materialister där jag kan vara en av dessa. Med andra ord är det ett område där jag har utvecklingspotential. Jag brukar använda det detta ord “utvecklingspotential” när det kommer till områden att jobba på för en individ. Det låter ju så mycket bättre…

“Jag måste övervinna min rädsla pappa”

Höjdpunkten på dessa baddagar för Nova var idag (torsdag) då hon tog mod till sig på Flatenbadet och hoppade från fem meters höjd. En otroligt imponerad pappa stod nedanför och filmade händelsen! Hon var uppe både en och två gånger och gick ner igen. Men sen…

“Jag måste övervinna min rädsla pappa, så nu ska jag bara gå upp och så ska jag hoppa”

Ganska kloka ord från en 8-årig tjej som lite kaxigt passerade grabbarna i 10-12 års åldern där upp på 5 meter. Grabbar som stod där och inte riktigt vågade hoppa… Hon gick raka vägen förbi killarna, ställde sig vid kanten, tittade ner och hoppade som om hon gjort det flera gånger om. En skapligt stolt pappa och framförallt en stolt Nova flöt upp över ytan igen och skrattade. “Jag hoppade pappa! Jag sa ju att jag bara skulle gå upp och hoppa”, sa hon och gjorde sen samma sak 5-6 gånger till innan det var dags att avsluta och åka hem.

Jag låter Nova få stå som inspiratör inför det faktum att killarna hon gick förbi tog efter henne och så småningom vågade hoppa! Hoppas ni har/får en fin semester med allt vad det kan innebära för er. Vi har ju olika aktiviteter som vi uppskattar på olika sätt och mina förhoppningar är att nu får mer tid till de saker som ni vill göra. Glöm för all del inte bort träningen då även detta är en aktivitet som det ges mer tid till under semestern. Glöm inte bort att tänka på dig själv i allt detta!

/DMC

Denna söndag kan gå till historien, på riktigt. Och nu syftar jag inte till mina mandelbollar på något sätt, utan jag tänker på mina förhoppningar om hur mirakellandet Island kanske kanske kan skrälla mot värdlandet Frankrike i fotbolls-EM. Ja, jag kan vara en riktig fotbollsnörd när det kommer till mästerskap såsom EM och VM, trots Sveriges frånvaro.

Förutom den kommande fotbollen så har denna söndag bjudit på otroligt fint besök från Oskarshamn. Nämligen min kära mor som trots sjukdom varit på besök här under dagen. Underbart att hon äntligen kom hit för att se hur vi bor. Den förbannade sjukdomen tar på hennes krafter, men hon är stark i sitt sätt att kämpa och hon låter inte hennes tillstånd påverka hennes inställning till livet. Fantastiskt att få bevittna!

Nova fick även chans att stolt visa sin farmor vart det är någonstans hon badar om dagarna här på denna underbara plats som Järla Sjö är.

När jag skriver mandelbollar med mersmak vill jag koppla detta till hur jag tagit mitt “vanliga” men ack så populära recept på mandelbollar och lagt till ytterligare en ingrediens. En ingrediens som varit med förut i bakningen här på bloggen. Jag talar om proteinpulvret Heavenly Rich Chocolate från min sponsor Swedish Supplements. Jag ska gå rakt på sak…

Ingredienser som du behöver är:

Dadlar, 7 st
Mandlar, 2 dl
Jordnötssmör, 2 dryga matskedar
Mjölk, ca 2 matskedar
Vaniljpulver, (Obs, inte vaniljsocker) ca 1 tsk
Kakao, 2 tsk 
Heavenly Rich Chocolate, en portion (om så önskas)

Tillvägagångssätt som jag ser lämpligast är som följer:

1. Ha ner 7 stycken dadlar i en mixer och mixa tills du får en “smet”. Häll över i en bunke.
2. Näst på tur är mandlar. Ha i 2 dl i mixern som du mixar tills de är “grovt hackade”. Ha över i samma bunke som som “daddel smeten”.
3. Blanda i resten av ingredienserna i bunken och rör om med t.ex en gaffel tills du får en smek som du kan rulla rulla till bollar. Går självklart bra att knåda smeten med
4. Rulla till bollar utefter lämplig storlek som du önskar och rulla sedan i kokos om så önskas.
5. Stoppa gärna in i frysen 30-60 minuter alternativt lägg i kylen 60 min (eller längre) innan dom serveras.

Alternativet Hevenly Rich Chocolate är absolut valfritt. Jag tycker att det tillförde en hel del positivt i smaken till ett redan lyckat recept. Vi har även näringsvärdet som går upp en del kopplat till det protein som läggs till i och med pulvret. I och med pulvret kan det behövas styras så att du får en smet som smidigt kan rullas till bollar. Detta styr du genom att ha i mjölk och röra om smeten tills du ser/känner att det blir lämpligt att göra bollar av.

Näringsvärde per boll fördelat på ca 10 stycken:

Hoppas ni kan komma till skott och testa dessa bollar. Jag vill egentligen inte lova något, men detta är så nära jag kommer till att “lova” att ni kommer tycka om dessa!

/DMC

Så var denna helg över, för mig en helg som spenderades på helt rätt plats i detta avlånga land.

Jag har nämnt min kära mor i bloggen tidigare. Jag skrev då om hur hon kämpar mot något som så många andra tyvärr behöver göra idag, nämligen cancer. Det gör mig ont att ens skriva ordet här, men att medvetandegöra och att tala om denna sjukdom tror jag gör det lättare för såväl drabbade som icke drabbade att hantera. Min älskade mamma har spridd skelettcancer som tyvärr inte går att bota. Det har även spridit sig till en lunga, till levern och även ut i lymfkörtlarna. Måhända går detta att bromsa upp ett tag… Vidare brukar jag säga, att det går inte att förstå hur det är om man inte varit där själv, och det är självklart inget undantag i detta fall. Jag kan omöjligt förstå vad hon går igenom…

Något som jag fascineras över är hur mycket och ofta mamma delar med sig av glädje och skratt trots sitt tillstånd. Hon låter sig inte besegras på så sätt att det ska ta hennes glädje, tvärtom ser jag en stor inspiratör och en stor vinnare mot denna sjukdom då hon lever så som hon önskar i så stor utsträckning som möjligt. Hon var t.ex nyligen utomlands, hon passade på att resa iväg mellan cellgiftsbehandlingarna som i regel är en gång i veckan. Och nu under vår vistelse hos henne och Torbjörn låg fokus utan tvekan på att ta vara på dessa dagar och göra vårt besök där så trivsamt som möjligt.

Att mamma och hennes Torbjörn sedan bor på en helt fantastisk plats gör det desto trevligare för alla parter.

Jag vet att mamma älskar platsen där hon bor, nära vattnet och med möjligheten att gå ut i sin lilla verkstad och pyssla lite. Jag personligen älskar också denna plats i Vånevik och trivs oerhört bra när jag väl befinner mig där. Jag är gärna inte på vattnet, men vid vattnet är något av det bästa jag vet.

Ni kan nog genom bilderna förstå varför platsen tilltalar mig. Men det absolut viktigaste denna helg var givetvis ändå att få vara med mamma, Theresia och Nova.

Detta inlägg hoppas jag kunna inspirera till att inte bara tänka på att åka till en kär vän eller familjemedlem, utan att faktiskt göra det också. En hemsk sjukdom ska inte vara anledning att agera… Agera ändå!

/DMC

Denna vecka har verkligen varit unik… Jag har varit hemma med min kära dotter hela veckan lång då hon fångat något virus som fått henne att hosta ganska illa om kvällarna och nätterna. Dessutom hade jag min födelsedag under torsdagen där jag valde att äta lite “blandat”. Min far kom med Princesstårta och Gifflar, och till kvällen blev det ytterligare en laddning i soffan tillsammans med min Theresia framför en film.

Sysselsättning för mig och Nova har under veckan blivit ett antal timmars spelande av UNO, Rita & Gissa och Memory. Fantastiskt lustigt att gång på gång inse hur svårt det är att vinna över denna 8-åring (ja, det gäller nog inte bara denna 8-åring). Jag tänkte på det när vi spelade Memory, att nu ska jag verkligen fokusera och försöka vinna. Men nej… Nu har hon gått till sin mamma och det gick inte att undgå att det nu var ännu svårare att lämna över min älskade dotter när man varit hemma tillsammans i fem dagar.

As a team…

Som ett team ja… Även om vi atleter tävlar individuellt så anser jag att det är obligatorisk uppbackning från teamkamrater när det väl är tävlingsdags. Denna helg är det Sweden Grand Prix i Malmö och Swedish Supplements atleterna under denna helg är Pia Jansson som tävlar i Body Fitness -163 och Jeanette Johansson som tävlar i Women´s Physique. Jag tycker båda tjejerna är i god form har har chans till fina placeringar.

Utöver fokus på dessa atleter kommer även Swedish Supplements vara på plats på annat sätt och befinna sig i Gymgrossistens monter. Fler representanter från Team Swedish Supplements kommer vara på plats för att svara på frågor och hjälpa er välja rätt kosttillskott. Är du på Sweden Grand Prix i Malmö tycker jag att du bör kika förbi Gymgrossistens monter där du också kan handla Swedish Supplements produkter med 25% rabatt!

Jag önskar självklart samtliga atleter ett stort lycka till, men håller tummarna extra för mina teamkamrater Pia och Jeanette.

Och…

Något annat riktigt häftigt som jag bara måste nämna är att ordförande i SKKF Niclas Strömqvist denna helg ska gifta sig med hans Emilia under självaste Sweden Grand Prix. Det kan enligt mig inte bli mer “rätt plats” för dom att göra detta. Niclas har jag nämnt på min blogg tidigare när jag varit och besökt min mor i Oskarshamn. Han driver nämligen det som jag brukar säga är landets mest personliga gym i Oskarshamns kraftsportklubb. Hur som helst, jag var tvungen att ta upp detta då det gör mig väldigt glad att två människor finner varandra på detta sätt… Jag väljer att inte skriva grattis förrän efter helgen ?

Inregistreringen är igång och jag önskar att jag kunde vara på plats för att bevittna både tävlingar och bröllopp. Jag får helt enkelt önska lycka här hemifrån Stockholm och Nacka.

/DMC

För ett par dagar sedan var det så att det för mig blev en dag då jag var omgiven av en massa hundar. Det var inte min önskan eller tanke att det skulle bli så, men det blev till en väldigt trevlig dag där jag fick se Theresia verkligen njuta av vistelsen hos hennes vän Camilla. Theresia har ett väldigt stort intresse för både katter och hundar, men det är ändå främst hundar som fått lite mer plats i hennes hjärta.

Jag tycker själv väldigt mycket om både hundar och katter men jag skulle inte ha något av dessa i mitt hem om det inte var för just Theresias intresse. När vi träffades var detta något som för mig egentligen var otänkbart då det är en hel del ansvar som kommer med det, där jag kanske på ett egoistiskt sätt prioriterade mig själv och mina behov till en början. Med tiden som jag lärde känna Theresia insåg jag hur mycket det betydde för henne att ha framförallt en hund i sin närhet varpå vi nu har en hund… Ja, vi har två katter också ?

Övrigt som ägt rum under dagen och som tillägnades en annan fantastisk människa var att vi tog bilen vidare till Lekslottet i Tullinge. Theresias vän Camilla har två barn och vi hade planerat att göra sällskap dit för att barnen skulle få leka tillsammans. Som synes ett mycket lyckat besök där… ?

Det jag vill säga med detta inlägg är att alla vi människor har olika intressen, och jag tycker det är viktigt att involvera sig själv och visa att det ligger i intresse att vår omgivning ska må bra. Nu kan vi inte göra detta för alla, men vi kan prioritera att göra det framförallt för dom vi älskar. Jag vet själv hur jag känner, hur glad jag blir när Theresia och Nova lyser av glädje för att jag får göra det jag vill. Då är det självklart inte mer än rätt att jag ska visa vilja att lysa och glädjas åt när dom får göra det dom älskar…

Till sist blev det ändå lite mer fokus på ett av mina intressen, det blev alltså ett besök till gymmet där jag kunde genomföra ett ganska bra gympass. Vill väl också tillägga att intresset för träning finns i minst lika stor grad hos Theresia som det gör hos mig.

Som jag brukar säga… Det ligger en stor skillnad i att älska någon, och faktiskt visa att man älskar någon ?

/DMC