Utanför träningen

Denna dag var tanken att träna på förmiddagen. Men så blev inte fallet… Det blev en något feltajmad förmiddag vilket gjorde att det inte blev aktuellt att åka till gymmet. Och vet ni…det gör ingen. Det blev en väldigt trevlig dag ändå.

Nova hade sin första tävling i cheerleadingen vilket var otrolig kul att titta på. Det är ett utmärkt sätt att introducera henne inför ämnet att jobba med kroppen och ta det vidare så som hon själv så småningom känner. Utöver cheerleadingen går Nova även på dans, något som heter “Showkids”, samt simskola som jag tycker är väldigt viktigt att upprätthålla kunskap kring.

En tävling där alla väldigt pedagogisk vis i denna åldersklass fick guld. Massor av glädje hos samtliga tjejer att få medalj.

Efter denna bar det av till Heron City för mat och bowling. Jag ångrar absolut inte mitt val av måltid vid besöket till ett av mina favoritställen att äta på. O’Learys levererade…

Mätt och belåten blev det en kort kort “promenad” till bowlingen (ligger i samma lokal precis intill restaurangen). Och vad jag anser finns det ingen anledning att ta upp utgången av denna bowlingsession ? Men kul var det ?

Tack Camilla och Martin med barn från mig Thereisa och Nova för trevligt sällskap!

Nu blir det en kväll i soffan framför Gladiatorerna för att bl.a se hur Peter “Pansar” Bláha sköter sig, och hur han ska stoppa utmanarna ?

Ha en fortsatt trevlig helg kära vänner!

/DMC

Jag tycker Facebook är ett riktigt bra forum…om det används på rätt sätt. Nu var det en sådan där bra sak som ägde rum häromdagen då Peter “Pansar” Bláha delade med sig av att han skulle befinna sig på korvfestivalen här i Nacka Strand. Med tanke på att jag själv bor i Nacka så var det ett ypperligt tillfälle att åka och morsa på honom och växla ett par ord. Jag var sedan en tid tillbaka medveten om hans projekt att ta fram en korv med bra kötthalt och rik på protein, så denna Pansar-korv var också ett av målen med att åka till denna korvfestival. Värt att nämna är att jag aldrig varit på en korvfestival tidigare. Extra kul att min Nova och Theresia följde med mig så vi kunde göra detta tillsammans. Framförallt för Novas skull då hon har full koll på “Pansar” och Gladiatorerna överlag  🙂

Vad är det som är så spännande med Pansar-korven? Jo, precis som många andra intresserar sig för så gäller detsamma för mig, nämligen kötthalten när det kommer till korv. Det är sällan (läs väldigt sällan) som jag äter korv, men efter provsmakningen av det som bl.a Pansar varit med och tagit fram ser jag stor chans att det blir ändring på detta.

När vi gjorde entré på festivalen gick vi och smakade lite av varje, vi gick från monter till monter. Vi kom ganska snart fram till Peter där vi tog hand, och vi kom snabbt in på ämnet och anledningen till varför han var där. En mycket ödmjuk person presenterade Pansar-korven på ett väldigt proffsigt sätt och utmanade mig givetvis att smaka.

Jag blev förvånad över den “köttiga” konsistensen, vilket absolut var något positivt för mig. Peter förklarade att detta är en korv som man noggrant arbetat fram steg för steg under en längre period för att skapa en så bra känsla som möjligt kombinerat med en bra fördelning av kött, fett och protein.

Vidare vill jag mena på att jag är en ärlig och rak person som inte är rädd för att ge kritik om jag känner att jag behöver göra det. Så sett till samtliga korvar som jag provsmakade på mässan, och då utan att vara partisk landade min röst tveklöst på Chili & Ramslök Pluskorv. Många andra visade sig uppskatta denna också då den hamnade på en 6:e plats på besökarnas omröstning. En 6:e plats räknat på den mängd korvar som denna Pansar-korv faktiskt konkurrerande med tycker jag är riktigt imponerande!

Ja, det blev så att jag fick med mig ett antal paket korv hem som jag kommer att göra i ordning inom kort. Detta ger mig en utmärkt anledning att återkomma med en mer utförlig recension.

Det var som sagt en ödmjuk person vi mötte som tog sig tid att samtala med oss. Nova passade på att fråga om han hade tatueringer kvar, varpå han snabbt visade att den satt där den skulle ?

Jag får också passa på att påminna er om Gladiatorerna som startar nu på lördag med allt vad det innebär. Peter bad mig göra ett blogginlägg om det är så att han inte presterar, så vi får väl se ?

Och missa för all del inte Peters blogg där ni kan följa hans vardag vare sig det kommer till träning, arbete eller fritid: Peter Bláha

Både jag och Nova är förväntansfulla inför kommande säsong av Gladiatorerna som alltid är lika lustfyllt och spännande att titta på. Och förresten… Pansar-korven kommer ni att hitta i butiken från v.14!

Nu ser jag fram emot en ny spännande vecka som redan tagit sin början ?

/DMC

Det är lite förargligt hur jag agerat dagarna efter tävling. Stunden efter tävling må vara en unik stund för många där man äter vad som helst man kan tänka sig och precis det man är sugen på. Men i mitt fall blev denna stund/eftermiddag inte riktigt unik i och med att beteendet fortsatte på liknande sätt dagarna efter. Detta ledde till en mage och kropp överlag i totalt uppror, så pass att jag var tvungen att sjukskriva mig från jobbet.

Jag kommer här visa er på ett ungefär hur mitt intag såg ut efter ca klockan 15.30 på lördagen efter att jag tävlat. Måltiderna kommer också i den ordning som intaget ägde rum…

Kvällsmackorna tillsammans med en kopp kaffe

Som synes så var det ett rejält intag, som jag faktiskt genomförde med samvetet intakt. Jag vaknade upp morgonen efter i vad jag tycker va väldigt bra skick utvändigt.

Men ett icke genomtänkt beteende fortsatte tyvärr. Den första viktuppgången var något väntad med tanke på allt vätska som åter tog plats i kroppen. Siffrorna på vågen på bilden nedan är alltså inom loppet av 36 timmar…

Dock stod vågen efter 5 dagar på en ny siffra som visar på det icke genomtänkta beteendet jag talar om… En viktuppgång på 10,5 kg på fem dagar, det finns inget positivt att hämta ur detta.

Många tillämpar efter tävling en så kallad “reverse diet” vilket hade varit att föredra även för mig. Väldigt kortfattat innebär en reverse diet att man sakta trappar upp kalorierna efter en lång och för kroppen slitsam diet. En av många fördelar med att tillämpa denna metod är kroppen förmåga att inte lagra fett under kommande veckor. Det finns en del processer kopplat till hormonerna i kroppen som kan bli skadad, och dit vill jag inte. Det kan absolut vara ett tänkbart inlägg framöver att skriva om just “reverse diet” och dess fördelar.

Men nu var det dessa fem dagar, och inte mer ändå… Jag har tagit lärdom och nu gått vidare med en mer sund och “normal” kosthållning och vet med säkerhet att detta beteendemönster inte är något jag kommer hamna i efter nästa tävling. “Learning by doing” som den kloke John Dewey en gång sa… En erfarenhet jag tar med mig och kommer att göra något bättre av.

/DMC

Detta är utan tvekan ett av mina mest känsloladdade inlägg. Det handlar om en kamp som pågår på två olika håll, där den ena kampen är den som jag genomgår just nu… Jag har förmånen att välja min kamp, dvs kampen att prestera och att lyckas med det jag nu gör kopplat till fitness och Men’s Physique. Det är en kamp mot mig själv som jag själv dessutom är initiativtagare för, och jag kan faktiskt välja att när som helst avsluta den…

Den andra kampen är den som min älskade mamma genomgår i detta nu. Den som många med henne tyvärr får genomlida med allt vad det kan innebära. Ja, jag pratar om cancer… Detta sjukdomstillstånd tillika kamp är till skillnad från det jag genomgår inget som bara kan avslutas.

“Resan” för mamma började för ca 9 år sedan då hon fick beskedet om en elak bröstcancer. Detta blev till en lång kamp med operationer, cellgifter, behandlingar och ärrvävnader som aldrig blivit riktigt bra. Nu har alltså dessa förbannat elaka celler åter funnit plats inom min kära mor. Denna gången i bäcken, ryggrad och vänster lunga. Trots prognoser som mamma, men också vi andra får ta del av, fascineras jag över hennes sinnestillstånd. Hon har en vilja och en inställning till detta som visar sig genom det hon själv förklarar i att “inte duka under”. Människor runt omkring henne uttrycker hur medveten hon är kring sitt sätt att tänka och hur det påverkar henne både långsiktig och kortsiktigt. Hon agerar utefter vad hon själv förstår att hon mår bäst av, och detta är att just upprätthålla en så “normal” livsstil som vanligt och att värna om både sig själv och sin omgivning. Detta imponerar otroligt mycket på mig…

Det kanske kan låta konstig… Men vetskapen om vad mamma går igenom hjälper mig i det jag gör just nu. Jag hade idag ett sista tömningspass innan Better Bodies Challenge som stundtals kändes väldigt tungt att genomföra. Men tanken på mamma och hur hon inspirerar genom sitt mindset har på ett eller annat sätt hjälpt mig hela vägen fram till mitt stundande mål, att forsätta kämpa.

Jag hoppas många andra kan inspireras av detta inlägg och tänka på att alltid försöka upprätthålla en positiv mental attityd (PMA), oavsett vilken situation man kan tänkas vara i.

Så hela denna resa vill jag mena på att jag har gjort med dig i mina tankar mamma. En del av mig och det jag levererar på scenen tillägnar jag Dig, oavsett om du kommer vara på plats i Stockholm eller ej under detta event. Jag hoppas många andra liksom mig kan inspireras av detta inlägg och tänka på att alltid försöka upprätthålla en positiv mental attityd (PMA). För när det kommer till just detta, ja då är du en stor förebild älskade mamma.

/Din son

Så har vi nu kommit till måndag vecka 9, och veckan då Better Bodies Challenge faktiskt äger rum. Galet vad fort tiden har gått…

Helgen har varit en sann mix av olika komponenter som gett mig möjlighet att hämta energi. Lördagen blev till en vilodag och en dag just med lite påfyllning av energi där jag ökade på mängden kolhydrater en hel del. Lördag förmiddag bjöd även på en ny kalipermätning, återigen med för mig positiva siffror som visar att det går som det ska.

4,85 löd alltså siffran denna lördag som veckan innan låg på 5,48. Jag kryper sakta sakta nedåt och det känns och syns på kroppen. Fascinerande detta med att forma kroppen tycker jag…

Kalasigt värre med dans och rörelse i 60 minuter innan barnen fick inleda ätandet. Ett väldigt bra och för barnen roligt och uppskattat koncept som jag skulle rekommendera andra familjer att tillämpa.

En annan anledning till denna “vilolördag” var således för att lägga fokus på min dotter Nova som hade kalas på Danshuset.

Precis som det låter när jag skriver att det var på Danshuset, så var det just ett danskalas. En danslärare i form av min Theresia hade koreograferat en dansklass som barnen fick genomföra och som levererade massor av glädje och skratt. Det blev också ett tillfälle för mig att bibehålla karaktär med tanke på allt gott som stod på bordet och ge mig en fortsatt mental fördel i detta “mindgame”, för det är precis vad det är. Jag måste nog erkänna, både för er och för mig själv, att suget inte har varit större än nu, de senaste två veckorna som passerat.

Söndagen bjöd ändå på ett bra pass med en hel del energi, vilket är något sällsynt nu på slutet av denna resa.

Nu önskar jag er en trevlig måndag kära vänner ?

/DMC

Ja, även om det blev ett besök till gymmet idag då Theresia skulle träna så togs ett beslut tidigare imorse att jag idag skulle lägga in en vilodag och även ha lite av en påfyllnadsdag i samband med detta. Påfyllning innebär för mig att proteinintaget har varit detsamma som tidigare men att jag har laddat på med mer kolhydrater till varje måltid. Från att tidigare i veckan endast ha ris enbart till måltiden innan pass, blev det denna dag till att lägga till 75-100 gram (okokt) ris till varje måltid. Till middag ordinerades även en fin bit lax som normalt sätt inte är en del av kosten under denna definitionsperiod.

Grattis i förskott sa hon och räckte över en kartong fylld med plast…och en kalipermätare!

Theresia har alltså köpt en kalipermätare till mig som vi båda kommer ha otroligt stor nytta och glädje av. Ok, den kommer med största sannolikhet bidra till en del arga miner också vid de tillfällen då fakta kring siffrorna inte stämmer överens med önskemålen i framtiden ?

Bilden ovan visar resultatet på förmiddagens kalipermätning. Det är första gången jag bekantar mig med en siffra under 6% där jag som synes alltså hamnade på 5,48%. Men det är ju som sagt inte siffran som bedöms under tävling, men det är ändå en bra riktlinje på hur jag ligger till i definitionen såhär på dagen två veckor innan Better Bodies Challenge. Jag tänker mig att jag kommer krypa ner en aning till, men det är hur det ser ut på scenen och hur jag för mig där som ändå kommer att vara avgörande.

Full med energi ser jag fram emot att kommande vecka och ta mig an denna på bästa tänkbara sätt. Alltid med fokus på progression.

/DMC

När det kommer till träning och allt som berör denna är det just nu inför tävling mycket som kretsar kring mig. Men ibland blir det per automatik att allt detta kopplas bort helt och hållet. Just detta tillfälle berör min dotters hälsa där fokus ligger på att göra hennes tillvaro så bra som det bara går.

Detta är inget jag vill dölja, utan snarare något jag valt att lyfta att Nova har ett neurologiskt sjukdomstillstånd kallat PANS/PANDAS. Hon mår bra och går i skolan som vanligt, men är alltså till och från och på ett eller annat sätt påverkad av denna infektion som sätter sig på hennes nervsystem. Nova fick denna infektion första gången för nästan 2 år sedan då hon på ett sätt som vi inte var vana vid började påvisa tics och små ryckningar i nacken/huvudet. Vi tog beslutet att uppsöka läkare vilket blev till något helt avgörande för Novas välbefinnande. Det test som visar på huruvida denna infektion infunnit sig göra genom en “enkel” halsodling där man söker efter streptokocker. Just denna streptokock heter som streptokock pandas och som för ca 4 veckor sedan visade sig ha kommit tillbaka.

Vi har fått otroligt fin hjälp från läkare och sedan en tid tillbaka även en psykolog som vi kan bolla tankar med och som lite vägleder oss i hur vi ska möta Nova när detta tillstånd visar sig. Och idag var vi alltså på BUP (Barn och ungdomspsykiatrin) för att samtala kring hur hennes tillstånd är då hon nyligen genomgått en behandling för just denna infektion. Efter besöket som var väldigt framgångsrikt gick vi till det mysiga Vasatorget Cafè. Väldigt trevlig personal som inte såg några som helst problem att värma min mat som jag kunde äta där på plats. Nova fick en efterlängtad semla som hon trånat efter i flera veckor.

Symtom och behandling

Som jag skrev ovan är tics ett av de första symtomen som visar sig när det kommer till PANS/PANDAS. När det gäller Nova så har hon visat på flera andra symtom som går att koppla samman till denna infektion. Det handlar bl.a om att hon uppvisar en oro i kroppen, ett stort behov av att röra/aktivera sig (man kan se det som kraftiga ADHD liknande symtom). Det har varit så pass att hon fått kraftig ångest och helt enkelt berättat att hon känner “obehag” i benen och rumpan. Hon blir väldigt ledsen och vet inte vart hon ska ta vägen dessa gånger… Tack och lov har vi hittat ett sätt att bemöta detta, och det är Ipren. När hon känner att detta “obehag” börjar komma, får hon Ipren och då kan vi hålla tillbaka den absolut värsta obehagskänslan inom henne. Hon har haft svårt att somna på kvällarna och har kunnat ligga vaken väldigt länge pga känslor av oro. Hon kan visa på separationsångest och stor saknad inför saker hon tycker om väldigt mycket, t.ex mamma och pappa eller mormor och farfar. Ett annat symtom ligger i hennes beteende och bemötande gentemot andra människor. Hon kan väldigt snabbt brusa upp och bli väldigt mycket mer upprörd, ledsen eller arg inför saker hon normalt sätt inte skulle reagera så kraftigt på. Hon får svårt att hantera sina impulser, där hon kan göra saker utan att “tänka efter”, saker som inte alls är adekvat för den pågående situationen.

Behandlingen består av antibiotika under dessa perioder som infektionen är närvarande. Nyligen var det fjärde gången som hon hamnade i detta tillstånd på strax under 2 år, så det är ändå ett mönster som visar på att det kommer tillbaka med jämna mellanrum. En annan behandling som jag anser vara den viktigaste, det är bemötandet från individer runt omkring henne. Först och främst från oss föräldrar, men även andra människor som är del i hennes vardag som behöver informeras om varför det kan vara svårt och jobbigt för henne ibland och bemöta henne därefter, att hjälpa henne helt enkelt.

Jag tänkte med texten ovan, att det kan vara av intresse för er att få en inblick i något jag har utanför träningen och min satsning inom fitness. Det är så mycket mer än det jag skriver om ovan, vilket kommer att visa sig med tiden. Min familj som består av min dotter Nova, min sambo Theresia, en hund och en katt är alla på något sätt del i det jag gör. Och familjen kommer alltid gå först. Jag hade inte kunnat göra det jag gör utan dom, och därför är det väldigt lätt att lägga träning och fitness åt sidan när fokus behöver vara på något som är viktigare än allt annat.

/DMC



Att göra det du älskar, med den du älskar skulle jag idag med facit i hand säga är nyckeln till framgång. I alla fall om jag får tycka till…

Theresia är med mig i precis allt jag gör. Kanske inte fysiskt, men mentalt är hon där hela tiden och visar hur mycket hon vill mig välgång i mina drömmar och mål.

Ett par saker som hon tagit tag i de senaste dagarna är bl.a att ta hand om mina händer som tar mycket stryk i träningen. Hon tar hand om mina fötter då det är barfota som gäller på scenen när det väl är dags. Hon har bokat in frisör tid åt mig ett par dagar innan tävling och hon har bokat tandläkartid med tandblekning. Detaljer som gör det mer tryggt för mig, vilket är exakt vad det handlar om.

Det jag nämner om trygghet är just hennes egna ord. Jag själv skulle inte ha en tanke på att göra dessa saker för mig själv, men det blir så tydligt hur viktigt det är när hon frågar, “Men skulle det inte hjälpa dig att känna dig tryggare på scenen om vi tar hand om dig såhär?”. Mitt självklara svar är… “Jo…”.

Utöver detta ser hon till att ägna tid till maten för att jag ska få så bra variation som möjligt under denna utmanande diet. När kosten består till största delen av kyckling och broccoli finns det andra sätt att vara kreativ genom olika kryddsammansättningar, örter och såser. Även här är det hon som står för kreativiteten, allt för att Jag ska må bra och för att Jag lyckas.

Jag brukar säga “Vinn kärlek genom att visa kärlek”. Du Theresia vinner sannerligen min kärlek allt mer för varje dag som går.

Tack för den vackra personen du är och tack för ditt sätt att visa mig kärlek. Tack för att du vill ta del av mina drömmar och hjälpa mig i detta. Sist men inte minst, så är Du en stor del av det drömbetonade i vardagen som jag brukar tala om… 

/David

Ätardagar är något som jag vill påstå att vi alla “utsätter” oss för lite då och då. Vi kan väl säga att det kan vara en kategori som tillämpar det klassiska lördagsmyset varje helg. Sedan har vi en annan kategori som jag skulle säga att jag själv är i just nu, dvs den kategori som innefattar att ligga på underskott/diet under en längre period inför t.ex en tävling. Jag tänkte skriva lite om mina tankegångar kring detta…

På individnivå

Jag vill först och främst göra klart att jag inom området inte tagit del av studier, utan detta är mina personliga åsikter kring ämnet.

Huruvida vi bör tillämpa ätardagar är egentligen något som till en början kan vara omöjligt att veta huruvida det gynnar eller hämmar utvecklingen rent fysiskt. Däremot tror jag att det kan ligga en vinst för många rent mentalt att inkludera detta med ett par veckors mellanrum.

Varför ämnet kom till mig just nu är för att jag denna helg själv frångått schemat två kvällar i rad. Observera det jag skriver, nämligen kvällar och inte under hela dagen som många andra gör. Dessutom exkluderar jag socker dessa kvällar, (och för den delen under hela min deffperiod på 12 veckor) dvs godis, glass chips osv… Jag ser helt enkelt ingen vinning för mig själv varken fysiskt eller psykiskt och riktar in mig på mer “kvalitet”. Jag skulle nog rekommendera er att tänka på ett liknande sätt. Bilden visar på vad en ätardagar/kväll kan innebära för mig. 

Åtta veckor har passerat sedan jag inledde mitt kaloriunderskott och det var 4 veckor in i deffen som jag tog en liknande kväll med ökat energiintag. Nu har jag alltså gjort detta två kvällar i rad med tron om att det kommer hjälpa mig, dvs om jag känner min kropp rätt.

Att lära känna sin kropp är en livsprocess som är unik för varje enskild individ. Våra kroppar metabolism går inte att likställas med någon annans. Det finns ändå ett antal riktlinjer tillika fakta på hur den fysiska processen äger rum. Det är därför det kan vara effektivt att ta hjälp av en kostrådgivare där man i samråd lär känns sin kropp. Jag ser samspelet med mina klienter som en form av utbildning i att hantera kosten kombinerat med träning/fysisk aktivitet.

Men…

..det som jag vill mena är det absolut klokaste alternativet är att inte inleda perioden av underskott för lågt. Detta kommer garanterat leda till ett tidigarelagt/snabbare behov av energi.

Börja hellre något högre och försök läsa av hur kroppen svara. Går det inte som tänkt, då har man tagit lärdom av det och kan lite försiktigt börja minska mängden kalorier per dag.

Och återigen rekommenderar jag att då mycket som möjligt exkludera socker, överlag. Jag avslutar med en bild nedan och utmanar dig att stå emot frestelsen…

/Dave