För ca två månader sedan var jag hos en läkare och tog ut vätska ur knät samt fick kortison insprutat efter domen “förslitningsskada” samt att man hittat benkroppar i knät. Vi pratar helt enkelt om ben/broskbitar som ligger på så vis (och stör/är i vägen) att de kan skapa en ganska obehaglig smärta. Benkropparna har orsakat inflammation och vätskeansamling i knät vilket visats sig tydligt när man tittat på det.
Hur det än är så har knät känts mycket bättre i vardagen efter kortisonsprutan, stundtals har jag även försiktigt kunnat träna ben vilket är ett stort steg i rätt riktning. Bilden ovan låter jag till en början få var ett riktmärke tillika mål att komma till. Den är alltså tagen innan knäskadan, en period som jag saknar väldigt mycket då jag obehindrat kunde träna ben och då jag tyckte mig ha ganska bra volym. Ben, en muskelgrupp som jag fullkomligt älskade att köra slut på och den känslan kommer jag se till att återvinna så snart det bara går.
Mitt sätt att bemöta knäskadan
Med tanke på att det nu ändå börjar kännas bättre i knät har jag börjat experimentera lite. Det är som att knät har en egen dagsform som ibland kan uttrycka sig i smärta under övningarna. Men det kan lika gärna gå relativt smärtfritt till. Det är två övningar som jag har större problem med och dessa är (tyvärr) knäböj och benspark. Knäböj har jag inte ens vågat börja testa då jag upplevt problem med bara en enkel squat utan vikt. Men i bensparken har jag hittat sätt att hantera övningen.
Jag börjar med att värma upp på en cykel där jag cyklar i ganska bra motstånd i 10 minuter. Detta har jag märkt är avgörande med tanke på att jag får ut bra med synoviavätska som smörjer lederna på ett gynnsamt sätt. Något annat väldigt viktigt som jag anser att man ska tänka på är hur man lätt kompenserar för en skada. Den icke skadade sidan, i detta fall mitt högerben, får då ta emot mer belastning vilket kommer bli till en destruktiv obalans.
Min lösning i detta är att träna ett ben i taget. Detta kommer jag att göra ända fram tills det att jag känner att knäskadan inte gör sig påmind i träningen. Då jag inte kan belasta mitt vänstra knä mycket alls så har jag testat en del varianter och kommit fram till att det som fungerar bäst är högrepsset på lättare vikter och statisk träning…alltid med ett ben i taget.
Även om smärtan ofta kan vara där så ser jag väldigt positivt på att jag nu kunnat inleda min benträning. Jag ser att det är en viktig aspekt i mitt helhetstänk både fysisk såväl som mentalt. Det är så många viktiga processer som sker i kroppen kopplat till tillväxt när man tränar ben, så det vill jag gärna inte vara utan framöver nu när jag börjar hitta tillbaka igen ?
Min uppmaning till er är att inte låta en skada hindra träningen allt för mycket för er. Försök hitta tänkbara lösningar. Mitt tips är att ta hjälp av någon kunnig. Det må vara en kostnad, men när du väl är tillbaka till den plats du länge velat komma tillbaka till så kommer du vara dig själv evigt tacksam…
/DMC
