Träning

Häromveckan stötte jag på en viss Roman Hassas, vilket jag ibland gör när jag tränar på SATS Sickla. För den som inte vet har Roman fina meriter i form av ett antal SM-guld i Atletic Fitness och har efter många år inom just AF nu även provat på Classic Bodybuilding. I dagsläget är han atlet i Gymgrossistens tävlingsteam vilket säger en del då detta team är en begränsad skara med noga utvalda atleter. Vi hann prata en kort stund innan han skulle inleda sitt pass. Han nämnde då han att haft otur med influensan som kommit på återbesök till och från under ungefär en månads period.

Plötsligt kom ämnet biceps in i samtalet, och jag vill minnas att det var jag som tyckte att han kunde låna mig lite av hans biceps. Mina båda biceps är nämligen lika stora som en av hans. Och han är väl en av få som kan göra en “dubbel biceps” med hjälpa av en arm (jag syftar då till den tydliga splitten i hans biceps som syns på bilden nedan).

Vidare var vi helt överens om att oavsett tävlingssform eller offseason så ser det liiiite bättre ut om man är utrustad med ett par bra biceps ?

För att sedan följa upp samtalsämnet ytterligare landade vi i det att vi båda ser till att ha med biceps under ett första pass efter en periods träningsfrånvaro ? Det är intressant tycker jag vilka muskelgrupper vi prioriterar eeftersatt vi varit borta från gymmet. Jag antar att det handlar om att så snabbt och effektivt som möjligt återfinna glädje och motivation… Eller har jag fel?

/David

Efter avslutat arbete denna fredag blev det en kort promenad över till SATS i Sickla (jag arbetar 300 meter från SATS).

Min tanke var att fokusera på bröst då denna muskelgrupp uteblev igår torsdag. Men på schemat upplyste Theresia mig att det står ben. Motvilligt accepterade jag förändringen, satte mig på cykeln färgat värma upp inför det stundande benpasset.

Benpasset blev till ett helt ok sådant och det tilltänkta bröstpasset genomför jag gladeligen under lördagen.

Men den sanna fredagskänslan hämtar jag från veckan som varit. Kopplat till mitt yrke har veckan inneburit ett otroligt stort fokus tillika mentalt krävande dagar, men som också lett till framgångar. Så en mycket krävande vecka, men till något väldigt positivt. Vidare var jag och Theresia på Södertörns Tingsrätt under onsdag eftermiddag. Detta var en fruktansvärt ansträngd situation mentalt, men en situation som jag gärna tog mig igenom för att hjälpa en vän som har det väldigt jobbigt just nu.

Jag är stolt över veckans “prestationer”, om man kan kalla det så(?). Framgångarna på jobbet tillsammans med mina duktiga kollegor och stunden i Tingsrätten har bidragit till ett något utmattat huvud denna fredag kväll. Men känslan som jag bär inom mig är att jag gjort allt jag kunnat och att jag/vi faktiskt gjort skillnad på flera plan.

Glöm inte att lyfta dig själv i Din vardag.  Se till allt positivt som Du bidrar med och var stolt över det. Stort som smått…

/David

Det finns många anledningar till positiva känslor och många anledningar för mig att vara nöjd just nu. En av de stora anledningarna till detta är att jag igår gjorde klart med en ny atlet till mitt Team B-Strong.

Frida Söderling, en talang på 20 år som har siktet infällt på att tävla i bikinifitness. När det blir av är inte helt klart ännu, men Att det blir av råder det ingen tvekan om. Något som imponerar är det faktum att frida hittade styrketräningen så sent som i början på förra året. Ett intresse som bara har vuxit sig starkare och verkar vara här för att stanna.

När vi skrev kontrakt igår (läs lördag) passade vi på att kika lite på poseringen. Dels av ren nyfikenhet men också för att det kanske kanske kan bli aktuellt för Frida att tävla redan i Better Bodies Challenge i mars. Hon har dansen lite som bakgrund/grund om vi ska prata träning, vilket jag fått erfara kan vara till fördel när det kommer till att “hitta” kroppen poseringen.

Men det helt avgörande för den utveckling som ägde under den lilla poseringssession igår var ändå Theresias sätt att coacha och vägleda Frida. Verkligen imponerande utveckling på så kort tid. Det är bara att titta på “bildserien” nedan så förstår ni vad jag menar…

Vidare tycker jag att Frida är precis rätt person att representera mitt företag B-Strong Sweden och då även Team B-Strong. Hon verkar vara en målinriktad, viljestark och framför en ödmjuk person. Det sistnämnda är det jag värdesätter som mest när det kommer till egenskaper kopplat till en person.

På instagram hittar ni Frida på @fridasoderling om ni vill följa hennes resa där.

Välkommen Frida till Team B-Strong. Det ska bli intressant att följa din utveckling och förhoppningsvis är detta starten på ett mycket fint samarbete!

/David

Jag vet inte, men jag tror att väldigt många av er känner igen den där tveksamheten huruvida du är tillräckligt frisk för att träna.

Idag passerade jag gymmet med vetskapen om att det inte kommer bli någon träning idag heller. Jag var hemma sjuk i måndags och i tisdags och har inte tränat sedan i söndags. Det är helt enkelt något som för mig inte sker på “egen” vilja.

Min vilja och min motivation är större än på länge då jag känner att jag gjort framsteg i träningen.

Då är det av desto större vikt att låta sinnet och tålamodet vara större än i synnerhet viljan. Detta av anledning för att jag känner som jag gör i kroppen. Min erfarenhet är att det inte är värt att chansa då jag för massor av år sedan, under min tid som hockeyspelare, drabbades av en misstänkt hjärtmuskelinflammation. Jag var medveten om att jag åkte till träningarna med feber, men jag slutade efter en period att ta tempen eftersom jag inte ville se det faktum att min kroppstemperstur var ganska ordentligt förhöjd. Väldigt själviskt av mig och vårdslöst. Min vilja att slå mig in i laget, var för stor. Jag ville vara med, jag ville vara delaktig i kvalet till allsvenskan. Från beskedet av läkaren och kommande månader var ingen trevlig resa vill jag lova. Tretton veckor utan aktivitet och elva kg viktnedgång under de fyra första veckorna. Dit vill jag inte igen. Det var ett helvete, och ett av mina bidrag till laget var att sitta på matcherna och föra statistik. Det var ju inte det jag ville göra…

Så, mitt lilla budskap i detta. Vänta hellre en dag “för mycket” än en dag för lite. Viljan är oerhört bra att ha, men ibland kan den få oss på fall.

/David

Under lördagskvällen var jag och Theresia på Café Opera. Man skulle kunna benämna vistelse där som en ordentlig “teaser” inför vad jag vill säga är årets event.

Fitnessfestivalen kommer som bekant till Stockholmsmässan den 1-3 december. Detta innefattar en tillställning som jag ännu inte kan jämföra med något annat. Jag hoppas såklart på att kunna ta mig ut i Europa och för den delen i övriga världen för att se hur liknande arrangemang kan se ut på andra platser. Om det blir möjligt, det får tiden utvisa. Just nu är det Fitnessfestivalen som jag håller varmt om hjärtat och det som jag vill mena på är det event som jag väntar på varje år.

När jag i rubriken skapat frågan “Träningskoncept för framtiden?” är det just detta jag tar med mig från gårdagens besök på Café Opera och “Fitnessfestivalen – Warm-up Party”. En av de givna talarna var Ove Rytter som väldigt kort presenterade innehållet inför den 1-3 december för att sedan gå över till något annat intressant som vi kommer få se mer av under den första helgen i december på Stockholmsmässan, nämligen Future Fitness Lab och virtuell träning som koncept.

Vi har kanske fått lite av en introduktion till detta genom bl.a Nintendo Wii och säkerligen genom någon annan konsol. Nu tänker man alltså utveckla detta, ta det steget längre och presentera VR-träning och på allvar ta in det som ett koncept inom träning och hälsa.

Jag tror de flesta av oss är överens om att spelvärlden “tar över” allt mer, och jag tror att det inte är mycket vi kan göra åt det. Stillasittandet ökar och det drabbar främst våra barn och ungdomar där hälsan är det som får stå tillbaka.  En av tankarna, och som jag väljer att lyfta lite extra i detta sammanhang, är just den potentiella vinsten för denna grupp individer. Kan vi inte ta våra barn och ungdomar till träning och rörelse kanske vi kan ta träning och rörelse till dom. Ja, det har absolut att göra hur vi formar våra barn från grunden och skapar ett intresse för träning och rörelse. Men nu står vi inför det faktum att det inte alltid ser så ut, dvs att vi lyckas motivera och skapa intresse ifråga hos våra barn. Det har med både kunskap och erfarenhet att göra för att saker ska arta sig som vi vill.

Vinsten med VR-träning vill jag mena på är att det ökar möjligheten att motivera till rörelse hos den målgrupp jag här ovan syftar till. Just för att man genom tekniken och spelandet (dvs barn -och ungdomars intresse) tar rörelsen till dom, in i hemmet om så önskas. Nu är denna VR-träning tänkt att nå ut till gymmen också, men jag gillar och uppskattar väldigt mycket att Ove på ett varmt sätt lyfte barn och ungdomars välbefinnande i detta sammanhang. Självklart fick vi testa på detta, och jag kan säga att jag efter en “ronds” boxning i det virtuella blev ganska så anfodd och trött. Jag skulle uppskatta att jag boxades i någon minut, och då går man ju i regel flera ronder. Glädje -lustfaktorn inom mig var på topp hela tiden vill jag lova. Tanken på att jag faktiskt “tränade” var inte riktigt där, utan fokus låg på att “spela” och vinna över min virtuella motståndare.

Kristian Sewén (till vänster) är också en viktig kugge i skapandet av Fitnessfestivalen. 

Jag pratade med Ove och för den delen andra profiler i branschen denna kväll. Jag återkom ständigt till mitt yrke med barn i behov av särskilt stöd. Barn och ungdomar med autism eller andra funktionsnedsättningar kan uppleva det utmanade, ibland lite för utmanande för att lämna tryggheten i hemmet (och inte minst då till ett gym).  Tanken att möta andra och ställas inför för dom kravfyllda och energikrävande sociala möten kan bli överväldigande. Det är inte ovanligt att dessa faktorer då gör att man istället håller sig hemma. Tänk då att kunna skapa rörelsen vi pratar om,  i hemmet. Eller för den delen i boenden för dessa barn och ungdomar samtidigt som känslan av det lustfyllda “spelandet” infinner sig.

Jenny “Kitsune” Adolfsson fann också glädje i denna träningsform.

Om jag tror på VR-träning som koncept? Ja, absolut. Om vi nyttjar det rätt och om vi introducerar det på ett klokt sätt.

Oves bror Mats fick också möjlighet att presentera något han denna kväll lanserade. Något kallat PiXformance som ska göra det enkelt och effektivt, främst inom funktionell träning då detta är något som han förespråkar och intresserar sig för. Hans fru är fysioterapeut och stöttar detta koncept fullt ut. Jag kan se vinsten i PiXformance som kan ta plats inom såväl PT verksamheten som inom rehabilitering.

Man står framför något som liknar en spegel, men en spegel som talar om för dig vad du ska göra. På övre delen ser man en person utföra rörelsen som ska göras och på nedre delen är det en skärm där du ser dig själv och som visar hur Du själv utför rörelsen. Den talar också om hur de utförda rörelserna/övningarna genomförs varpå detta kan avläsas av en PT eller den fysioterapeut som lagt upp det program/övningar som visas på skärmen. Din online PT kan varsomhelst och närsomhelst plocka upp sin telefon och avläsa hur träningen genomförts och korrigera program/övningar utefter behov. Även detta ett väldigt intressant koncept som återigen talar för hur tekniken kan användas till vinning för väldigt väldigt många. Det handlar inte om att ta bort de fysiska möten med en PT eller fysioterapeut. Det handlar om att skapa alternativ som täcker så många behov som möjligt. Det, att låta folk hitta sitt sätt är något jag gärna uppmuntrar till och stöttar.

Kvällen avrundades relativt tidigt för oss allihopa. Jag och Theresia tackade för oss och åkte hemåt till Nacka igen. En intressant kväll med intressanta individer på plats där många av dessa agerar förebilder för mig i mitt eget skapande av mitt företag B-Strong Sweden.

Något annat som jag på det personliga planet jag tar med mig är Perra Axelssons uttalande efter att jag boxats mot den virtuella motståndaren.

– “Det här har du gjort förut ser jag?”

– “Nää, det här är första gången jag gör något sånt här”

-“Men du har väl sysslat med någon form av kampsport? Det syns ju”

Tack Perra! Det kommer jag leva på ett bra tag ??

/David

Efter att ha noterat att hotellets gym här i Marocko inte hade det utbud vi önskade så blev det till att undersöka lite närmare vad annat vi kunde hitta. Vi blev tipsade om Club City Gym i Marrakech, 1,9 km från hotellet. Vi skärmdumpade bilder på GPS:en för att komma dit, där det första som stod på vägbeskrivningen var “Var försiktiga”… Hade inte aning om vad GPS:en syftade till. Vi åt frukost för att sedan bege oss ut i jakten på fitness ?

Det var inte så mycket fitness över frukosten, men jag ser ändå hälsa i det då jag ofta annars är noga med vad jag stoppar i mig i mitt första mål för dagen. Det är skönt att lite släppa på dett ett par dagar.

City Club Guéliz

Vi hittade det! City Club uppgavs vara en av Europas ledande gymkedjor, No 1 Fitness. Huruvida det stämde låter jag vara osagt. Vi, jag och Theresia lade fokus på att det skulle uppfylla det vi behövde, vilket det också gjorde.

En av personalen frågade om vi skulle värma upp med cardio och pekade mot den avdelningen. Men vi tackade nej och förklarade att vi hade promenerat i nästan en halvtimme i hettan för att hitta gymmet. Han tittade på oss som om vi inte vore kloka och fortsatt sedan att visa oss lite mer av gymmet. Man kan tro att vi redan tränat, men bilden är alltså tagen precis efter att vi hittat gymmet…

Väl inte bland vikterna och redskapen blev det till ett bra pass.

Vi drog väl medvetet ut lite på tiden för att kanske kunna undgå den värsta värmen som väntade oss där ute. Jag lägger gärna till att Theresia hittade värdinnan på gymmet som till en början helt snodde hennes intresse.

Vi tog en annan väg tillbaka där vi hittade ett köpcenter. Vi klev in i första hand för att svalka oss, men letade oss vidare till en food court som var belägen högst upp i bygganden. Den extra extra kycklingen som jag bad om var obefintlig, men det var gott ändå. Det smakade alltså bra mycket bättre än hur det såg ut.

Fortsättningen hem mot hotellet blev Lite av en nagelbitare då vi gick fel…igen, igen och igen. Till slut, utan att behöva tillkalla taxi, men efter att ha frågat ett antal hjälpsamma marokaner hittade vi vårt Novotel.

Vi tog oss en dusch och gick sedan ner till poolen för att svalka av oss. Det blev även lite kall dricka för oss båda två.

En dag som hade kunnat bli en tuffare utmaning men som ändå blev till en lagom sådan. Vi kommer avsluta denna söndag med en middag ute på stan. Det ser vi fram emot! ?

/David